Transkriberad uppteckning
Man går Midsommarsnatten, ensam eller i sällskap, att »tiga eller tala», vad man än kan få se; derunder får man ej helsa på någon eller tacka om någon helsar på en sjelf: man får då se i liknelse det som skall hända under året. — Den natten samlas alla de blomster, som skola användas till bot, kyrk-mull och lik-mull skall då ock tagas, de sednare femväl på lån inom viss tid, hvarefter de skola återställas: i vidrigt fall uppstå de största vådor för lånaren. Man samlar sig då ock nio särskilda slags blomster, af hvilka man gör sig en »krydde-qvast» den man lägger under hufvudgärdet: det man då drömmer, slår in; för flickor — som måst bruka det — om fästmannen. Äfven bruka dessa slå ägghvita i ett glas vatten, som skall stå öfver natten, för att af de underliga teckningarna i vattnet kunna upptäcka någon liknelse eller tillstymmelse af verktyg, t. ex. ett skepp, en predikstol, spade eller svärd, som skall tillkännagifva den blifvande friarens handtverk eller stånd. — Midsommarsafton blir köket alltid hvitlimmadt, samt det och alla rummen maj ade med löf och blommor. Så var engång en flicka, i sällskap med flera, en midsommarsnatt utgången »på att tiga». Som de flesta och betydligaste synerna alltid visa sig på kyrkogården, infunno de utgångna sig om natten der. En brudskara af mycket små menniskor, med sin lille präst, sina små-små brudjungfrur, musikanter, m. m., och främst den lille brudgummen tedde sig för dem, men Brudgummen var utan hufvud! Brudskaran nalkades i högtidligt tåg flickorna, och den hufvudlösa Brudgummen framträdde till den bäfvande och bleka flickan, och lemnade henne en ring och en krans. Om en tid var detta hemska uppträde midsommarsnatten på kyrkogården glömdt ; och samma flicka blef under året förlofvad och gift med en ung hygglig man. Men —, spådomen till uppfyllelse, blef det snart upptäckt att den nygifte mannen var en stor syndare eller röfvare; hvarf öre han ock under lagens svärd miste hufvudet. Cath. Bod. Östman. Fr. Sjöberg, Boge. Midsommarsgång. Tre thorsdagar å rad skall man ensam gå ut och säga: »Jag skall gå på tala; eller — — på tiga». På midsommarsafton skola tre »fålk» (personer) tillsammans röra uti, hälla på pannan, vända och baka en pannekaka samt äta upp den, hvarpå de i sällskap gå ut på en treskiftes-väg; men der skola de skiljas åt och sedan gå hvar sin stråt. En, som gått ut på att tiga, blef under vandringen törstig, lade sig ned att dricka och vattnet var vin. Då glömde han sig och utropade: »Nu är allt vatten vin!» Men då svarade det straxt i skogen: »Da jèro dein augu mein!» och dermed vardt han blind för all sin tid. Soph. Svenson, Anga. Koncept till I: 858 i R 625: lo, s. 16o (1872). Mids:sgång. Man skall 3 Th:sdagar i rad före mids:n ensam säga: jag skall gå på tala, ell. tiga. 3 Pers. skola mid:safton gemensamt baka o. äta upp en pannkaka o. gå tills:s ut på en treskiftad väg o. der skiljas åt. En, s. skulle tiga, blef törstig, drack o. det var vin. Då utropade han: nu är allt vtn vin! då det svarade i skogen: da jero dein augu mein! o. han blef blind.
