Transkriberad uppteckning
På det att Fårö under örlogs-tiden (1719?) skulle ha' någon hjelp vid sina krigsrustningar på Ön, hade man tillsändt den» en käck och krigserfaren Styckjunkare, vid namn Stubb, som jemte sju eller åtta krigsmän skulle ordna försvaret för Fåröboarna, ifall fienden skulle anfalla Landet. Stubben bodde vid Prästgården å den s. k. Wardbacken, der »yard-stången» stod och vakt hölls natt och dag. Det var så bestämdt af Stubben, att man på hvad håll än fienden anfölle, skulle kunna afslå honom med de få kanoner man hade: derför voro hästar och manskap i beredskap natt och dag, att, då varningsskottet small, genast släpa kanonerna tvärs öfver Ön emot fienden. En Söndags-morgon seglade ett Ryskt krigsfartyg inom Hamarsoch Aske-grund, då en soldat, Hornfeldt, satt såsom utkik på yard-stången å Vard-backen: då nu Ryssarna skjöto efter Hornfeldt, gick kulan honom så nära, att hatten snoddes på hufvudet för honom. En Svensk coopvardie-man flydde genom södra gattet in i Fårösund: det Ryska linie-skeppet låg utanföre, men afskickade trenne barkassar in i Sundet att taga det Svenska fartyget. Men Stubben hade befästat sig på stranden vid Broa med sin kanon, och lyckades skjuta en af barkasserna i sank, då de andra två flydde. Åter så låg en Svensk spel-jagt — med ordres från Carlskrona i Kyrkviken under dimma och flere Ryska krigsskepp lago derutanför. Fienden satte båtar i sjön och tog Spel-jakten sedan folket flytt der-ifrån, och de först itändt en beck-bytta. Men Stubben skjöt så tappert från Vard-backen på den tagna Spel-jakten att Ryssarna trillade hit och dit, och de öfriga öfvergåfvo skyndsamligen prisen. Stubben återtog då Spel-jagten, hvars däck var helt öfversköljdt med blod, och släckte beck-byttan; men alla de döda hade Ryssarne släpat med sig. — Sålunda blef Fårön den gången genom Styckjunkar Stubbs mod och rådighet och Fåröboarnas trohet frälst från den omilde artfienden, och kanske dermed äfven hela det öfriga Gotland, om ej den Svenske anföraren på Bunga-landet, hvilken hade kunnat gjort Ryssen den största skadan, flytt till skogs. Dessa Stubbens mandater nådde t. o. m. Czar Peters öron; hvarföre han ock skref till Landshöfdingen på Gotland, att han önskade få den tappre Stubben till Ryssland, och der göra honom till en hög Herre. Men Stubben skulle då kanhända, som Landshöfdingen mente, komma i den högste galge; hvarföre den trogne Stubben förblef i sitt Land, och sedermera Gutarnes anförare på andra håll mot Ryssen. Jens Jak:n Båta. Prästen på Fårö 1715-20 lärer hetat Borg. Joka H:n Bäukless, Fårö, 75 år gl. På Stubbens malm-kanon stod att läsa: »Mitt namn är Fru Lång; »Tre mil är min vissa gång: »Den mig på vägen möter »Han sig illa stöter!» L. O:n K. [I marg. står]: När Stubb sköt på den ryska espingen från Ryssnäs, skulle en svensk löjtnant, Michael, och Utbunge-Kristen, bakom en vall, skjuta. Men löjtnanten ville byta sin blåa rock, på hvilken fienden mest sköt, mot bonden[s] gråa. Emellertid hann espingen segla förbi; men Stubb sköt ett skott, då Ryssen vände till sjös. L. Hägur, f. 1792. Malm-kanonen ligger nedgräfd på Varda-backen. L. O:n Kallbjärga.
