Transkriberad uppteckning
Under seglingen i sjön hörde sjö-folket att det tre gånger efter sig ropade ur märsen: »Fira segel!» Men skepparen sade: »Lät stå som står!» Då hördes det fjerde ropet: »Nu släpper jag!» och med det samma brast stor-masten i »märsgangen» (= der märsen sitter) och gick öfver bord; ty »skepps-rådet» kunde ej längre makkta hålla uti. En annan gång i sjön ropade »rådet» till ror-mannen: »ror i lä!» men han lydde ej. Då fick han en så dugtig örfil att han släppte roret och tumlade med det ner i lä; och i det samma skrapade skutan så nära en blind-klippa, att spånorna av skepps-sidan suto qvar på honom: och fartyget var räddadt! L. 0. K. J. Kalström, Fårö. Engång en middagsstund på bortresan under stilla och vackert väder, hörde alla ombord, både på däck och i kajutan, att det ropades högt »Calle!» men denne ensam, som ropades hörde intet. Men på hemresan gick samme man öfverbord. S. Svenson, Anga. Koncept till III: 145 i R 625: 3 (V), s. 32 (1854). Rådet ropte ur mersen 3 gånger: fira segel! 4:de ggn: nu släpper! — Skepparen sade: »lät stå som står!» — Stormasten i märs-gangen brast: Rådet kunde ej längre makkta hålla uti. Rådet ropte: »ror i lä!» rormannen lydde icke: örfilen small, ror.m:n tumlade, o. flög i lä, o. nu skrapade skutan så nära en blind-klippa att risporna sato på henne. Koncept till III: 145 i R 625: l0, s. 160 (1872). Calle! ropades det: alla hörde det om bord, både i kajutan o. på däck, hvarest en sjöman stod, m han ensam hörde intet — en middag då det var stillt o. alla skaffade. — På hemresan gick C. öfver bord.
