Transkriberad uppteckning
Då Gotland (eller Fårö, troligen under Kung Carl XII: s tid) anfölls och plundrades af Ryssarne, sade Gutarna dem att längre bort, norr ut om Fårö, vore ock en stor, fruktbar ö, full af gårdar och mycket rikt folk —; nemligen den ödsliga Sand-ön, — der de skulle få godt qvarter. Ryssarne, sålunda narrade, seglade dit med ett stort skepp, mycket folk, hästar och vapen och äfven några Gotlands-bönder. Dessa sednare, som med några få Ryssar måste stadna om bord då stora mängder Ryssar rusade i land, slogo ihjäl Ryska besättningen, togo fartyget och seglade tillbaka till Fårö, der man vid största plikt kom öfverens att ej på tre år besöka Sand-ön. — Först efter denna tid seglade Fåröboarna till Sand-ön och funno då alla Ryssar längesedan utdöda af svält och elände, liggande hoptals mäst i »Ryss-mori» (en fördjupning af omkring 35 fots djup och af 1/6 Tunlands vidd mellan sand-kullarna), der vapen, hästar och Ryssar lågo om hvarandra, ännu spridande en sådan stank, att ingen knapt vågade nalkas. Medelst tömmar, knutna till öglor, uppfiskade Fåröboarna ur »Ryss-mori»' och halade till sig hvad som var dugligt af fiendens förrostade vapen. Joh. Simander (Simuns), Fårö (g. L. Fegræus). Christoffer O:n Godman (St. Gasmora), Fårö. Då Ryssen engång anföllo Fårön och ville gå i land på Suder-sand, der alls ingen menniska fanns till öns försvar, glindrade sanden så klart och villande, att Ryssen trodde det var blanka vapen af krigsfolk, då de flydde. J. Kalström.
