Transkriberad uppteckning
Fårö prestgård finnes ännu en benveds-käpp, nederst försedd med messing-ring och j ern-spett, hvilkens gubb-hufvud är 2 tum högt samt hvars hela längd är 2 alnar 22 1/2 tum, nu, d. 7/2 77 i aln 19 1/2 tum lång.» Den kallas Brunte eller rättare »Klingwall», efter Fåröboarnas dugtige tuktomästare, den modige kyrkoherden på Ön, Pehr Klingvall, hvilken, när nödigt var, med denne sega påk »skriftade» de råbarkade och våldsamma bönderna. Denne Klingvall var dugtig, eller just passande för Fåröboarne den tiden; men eljest sjelf, ehuru ordqvick och lustig, rätt grof-kornig, liksom ock hans yngre slägtingar, Prosten J. G. Klingwall i Roma samt brodren, den hederlige Rådman Nils Klingvall i Wisby, begge söner af den duglige »Hr Gustaf» på När. Då Pehr Klingwall engång var ute på åkern, fick han bud att en främmande herre, en resande som väntade på vind vid Lutterhorn, kommit på besök i prestgården. Klingwall vände då hem, sedan han först trädt en hop »ko-råkur» på käppen, dem han bar på axeln och först lassade af på dynghögen; hvarefter han gick in. Men den främmande lärer varit en stolt herre; och då han ville heta välboren, sade Klingwall: »Jag har en stor brun märr i stallet, hon är också välboren!» Då blef den främmande vred och reste genast sin väg. Eljest var Klingwall god som gull och ganska gästfri: när sockenbarnen kommo upp i prestgården med fisk, gaf han dem lika mycket frukt eller »kaka» som de haft fisk i korgen —, ty att betala sådant med pengar kom den tiden ej i frågan. L. O:n Kallbjärga. P. P:n Klingwall, f. 1706 i Visby, Pastor på Fårö 1745 och [död] 1764; hans son var P. P:n Klingwall, den s. k. »Kuta-Pelle», som dog som v. pastor i Rone 1799.1 O. W. Lemke.
