Transkriberad uppteckning

Alla fåglar skulle engång flyga »i kämp», och den som kunde flyga högst, skulle bli Konung öfver dem alla. — Nå, de gåfvo sig alla af i vädret; och Örnen, som snart kom högst, utropade: »Ingen är högre än jag!» Men Örnen ovetande, satt »lilla fågeln» — Tummeliten — på hans rygg; och just som Örnen som segrare nu skulle börja sänka sig, flög Tummeliten från hans rygg litet högre upp, och utropade: »Jag är ännu högre!» Höken blef då vald till domare dem emellan, och han dömde Tummeliten till fängelse i ett »holt» (ihåligt) träd, och ugglan blef satt såsom fångvaktare. Men då solen [stod] högt på himmelen och stack varm, började ugglan nicka hit och dit, och somnade slutligen. Då slapp Tummeliten ur sitt fängelse och blef »fåglarnas kung»; men derför blef ock ugglan alltid hatad och illa liden af de andra foglarna. — Slut. Lars Olsson Kalbjärga = L. O. K., Fårö.1 P. Ronander. J. L:son Tjängvide.