Transkriberad uppteckning
När den nyssnämnde gamle Värkes-Jens, som varit en stor »frejskytt» i sina dagar och en djerf karl, kände att han skulle dö, sade han till sina söner, att, då de skulle bära honom till grafven, skulle de taga öl, bränvin och traktering med sig på vägen, sätta ned likkistan en stund på skogen, taga sig något till bästa och lustigt dansa omkring hans kista: det skulle förnöja honom. — Nå, den hurtige, gamle Gubben dog; men hans söner tyckte att det vore alltför ogudaktigt att göra så som han befallt på hans begrafning, och de uppfyllde ej denna hans sista ovanliga begäran. — Men då de begrafningsdagen buro likkistan vägen fram öfver skogen, der förr Gubben Jenses säkra skott träffat så månget villebråd, och då de hade satt ned kistan en stund för att hvila, kommo hastigt otaliga harar fram ur skogen, och dansade såsom de voro förtrollade vildt omkring den gamle friskyttens lik-kista. Jens Jak:n Båta. [I marg. är tillskrivet]: Det är ej bra att hvila med lik. P. Ronander. Koncept till I: 991 i R 625: 5, s. 91 (1849). När Wärkes-Jens, s. var en stor friskytt, var död o. bars till grafven, sade han sönerna, att de skulle taga välfägna m. sig o. sätta ned kistan på skogen s:t hvila sig: det gjorde de icke. Men otaliga harar kömo o. dansade kring dem.
