Transkriberad uppteckning

I Sproge Socken gick pesten år 1711-12 så förfärligt, att hela församlingen så dog ut, att återstoden af menniskorna alle kunde stå på en sten, som ännu der visas. — Men till Eista kom pesten icke; ty de höllo sträng vakt på gränsen, och ingen fick komma in i Socknen. Och Pastorn i Eista Lyth, som nödvändigt skulle till Sproge och begrafva liken eller på berättning, mottog alltid bud derom från sitt kammarfönster, ty dörren var stängd, klädde sig i vaxduk och rökte sig; och då han red ut från Prästgården voro alla befalte att hålla sig undan; när han kom åter, gick han först in i sin kammare och klädde om sig. — Ett sådant kors, som härjemte står, är inhugget på Peststenen å Sproge kyrkogård; denne är mycket äldre, och har Rune-omskrift, som börjar: [Se bild i boken] Frih:n Falkenberg, f. Kolmodin. Eista-boarne friade sig från Pesten genom sträng gränsvakt. Då en Bonde från Eista stod på vakt, kom hans måg från Sproge och ville tränga sig in i Eista; men svärfadren hotade att då skjuta på honom, hvilket han ock gjorde, då mågen ändock ville tränga sig fram: han föll död ner för sin svärfaders skott. Arv. Joh. Laller, Förste Landtmätare, R. W. O.