Transkriberad uppteckning
Då Kung Waldemar den III Tisdagen den 27de Juli år 1361 hade slagit 1800 Wisby-borgare i Korsbetningen, och i de tre största Bryggkaren, som voro utstälda på Torget, upptog brandskatten för att der-emot skona staden för ytterligare förödelse —, hände det sig att ock en gammal gumma slutligen kom och ville lägga en stor guldkedja på ett af karen, såsom ett nödoffer på det betryckta fäderneslandets altare. Men det var redan så stor råga af guld, silfver och klenodier af alla slag på karet, att då gumman väl med darrande hand skulle kasta dit sin stora guld-kedja, så trall den af högen och föll ner på gatan, och då utropade hon till de närstående Danskarna: »Nu ser jag att Kung Waldemars skatt alldrig kommer till lands!» — Och ännu ligger den ock begrafven på sjöbottnen mellan Carls-Öar. Calle Ekman, i Wisby. [I marg. är tillskrivet]: Då Waldemar 1361 plundrade Wisby, ville en käring se om det skulle gå lyckligt öfver hafvet med de stulna skatterna, hvarpå hon tog trenne små bark-båtar, lade i dem några små smycken och lät dem flyta i ett kar. — Men, som de alla straxt sj önko och gingo till botten, spådde hon, att Waldemars skatter alldrig skulle komma öfver hafvet. Calle Ekman. Kung Waldemar skonade Kvinnegarda i Hafdhem, emedan qvinnorna, sedan männen dragit ut i fält, der satt ut mat på borden: deraf namnet. (XIII: 29.) L. O:n Båppare i Ejsta. När Kung Waldemars flotta med alla skatter gick till segels från Wisby, lade en trullkärring några ägg i en bytta med vatten, och så till att vispa! När äggen då alla slutligen gingo sönder, gjorde det så mycket, att Kung Waldemars alla skepp förgingo vid Carlsöar. C. Chemnitz.
