Transkriberad uppteckning
Då vattnet om somrarna torkar bort ur brunnen i Fardume, måste man hemta vatten ur en källa uti ängen nere under gården. När engång en piga skulle hemta vatten ur källan, fick hon se brunnen full af vissnade ekeblad. Som det var om sommaren kunde ej löfven då fallit ned från träden. Hon ville icke hafva dem med i »spannet», så att hon »karade» bort dem; men det hjelpte icke: huru hon då än »karade» och »karade», blefvo ändock ett par blad liggande i »spannet». Då hon kommit hem och gått in för att ställa embaren från sig, fick hon se tvenne silfverskedar på botten, hvilka hon trodde hade blifvit af ekebladen. Hon skyndade sig derför genast ned till källan igen; men nu voro alla ekebladen försvunna. C. Pettersson. [I marg. står]: Då en piga gick efter vatten, gick hon öfver trädgården och tyckte att alla träd voro fulla af stora foglar som »flakrade» kring öfver allt och vissna blad flögo kring och föllo ned i »spannen» ; hon häfde ut dem, men de föllo åter deri. Ett blad blef qvarliggande. När hon kom in var det en guldpenning. — Då hon gick ut, voro blad och foglar alldeles försvunna. J. Löfbom, f. 42 i Hablingbo.
