Transkriberad uppteckning

Det var en gång trenne bröder, som gingo ut i verlden att söka sin lycka; men de två äldste tyckte ej om att modren tvungit dem att taga deras yngste Broder, Nils, med. Sedan de vandrat långt, långt bort, gingo de in i en stuga. Der inne satt2 en Gumma, Öja-Mor, som bjudit dem in till sig. Kärringen hade 3 döttrar, som lågo med sina hvita natt-mössor på sig i den ena sängen; och gossarna skulle nu få lägga sig i den andra sängen samt hafva röda nattmössor på sig. Men Nils anade oråd; och då flickorna somnat, gick han och tog de hvita nattmössorna från dem och utbytte dem emot de röda, och påklädde sig och sina sofvande bröder de hvita mössorna. Om natten kom Öja-Mor in, slog ihjäl dem som hade röda mössor på sig, eller sina egna 3 döttrar. När hon gått ut derefter, väckte Nils sina bröder, sade dem hvad som händt och bad dem bara skyndsamt laga sig undan. Sjelf tog han Öja-Mors staf, som stod bakom dörren, med sig. Utanför dörren var en sjö: Nils satte stafven i vattnet, då deraf bildades en väg tvärs öfver sjön, på hvilken de gingo öfver till andra stranden. De äldsta bröderna gingo sin väg, men Nils satte sig der ned. Snart erfor Öja-Mor sitt förfärliga misstag hemma, kom ut och fick se Nils sitta på stranden midt öfver sjön med hennes staf. Då ropade hon hotande: »Nils, du har tagit lifvet af mina tre döttrar och röfvat min staf. —; kommer du ännu mer igen!?» »Ja, Öja-Mor, nog gör jag det alltid!» svarade Nils modigt och helt lugnt. Nils gick nu upp till kungen, som genom hans bröder redan hört hvilket spratt han gjort den rika Öja-Mor, och nu lofvade honom sin dotter till äkta om han kunde ta' ifrån Öja-Mor tvenne hennes »spann» (embaren), som voro af guld. Nils gaf sig af med en påse full af salt, klängde sig upp på Öja-Mors tak, och när kärringen kokte gröt hällde han hela innehållet i grytan. När då Öja-Mor smakade på gröten och fann den fasligt salt, ropade hon på sin piga, att hon skulle taga »Sol» och »Måne» (hennes guld-»spann») och gå till brunnen efter vatten. Hon gick, och Nils smög efter henne samt skuffade pigan i brunnen, tog sol och måne, skyndade med tillhjelp af stafven öfver sjön och satt der åter helt lugn när Öja-Mor, öfverväntande på pigan, kom ut. Nu fick hon se pigan ståendes på hufvudet i brunnen och. Nils sittande på andra sidan sjön med hennes staf samt sol och måne. Då ropade hon förtviflad: »Nils, du har tagit lifvet af mina 3 döttrar, röfvat min staf, du har kastat min piga i brunnen och tagit min sol och måne; kommer du ännu mer igen!?» »Ja, Öja-Mor, nog gör jag det alltid», svarade Nils. Nu skyndade han med rofvet till Konungen, som önskade att han äfven skulle taga Öja-Mors gull-höns, som endast värpte guld-ägg och blott åto guld-korn. Ja, Nils tog något guld-korn med sig och sin staf och lockade snart alla gull-hönsen in i sin påse, och så var hans vipps öfver sjön. När oja-Mor kom ut och lockade sina höns, svarade dessa i påsen, då hon fick se Nils sitta der. Hon ropade då alltmera ilsken: »Nils, du har tagit lifvet af mina tre döttrar, röfvat min staf, du har kastat min piga i brunnen, du har tagit min sol och måne samt alla mina guld-höns; kommer du ännu mer igen!?» »Ja, Öja-Mor, nog gör jag det alltid», svarade Nils. Åter ilade han till Konungen, som nu begärde att han skulle skaffa honom Öja-Mors talande spegel. Nils lurade sig åter öfver till Öja-Mor och fick hål på husväggen bakom spegeln; men just som han skulle ta' den, så sade spegeln: »Nu ta'r han mig!» då Öja-Mor frågade: »Hvem ta'r dig?» Nils släppte då taget; men så snart han åter tog i spegeln, ropade denne: »Nu ta'r han mig!» Slutligen tog han den ned från väggen, och då sade spegeln: »Nu tog han mig!» Men innan gumman hunnit ut, var Nils redan öfver sjön med sitt rof och satt der helt lugn. Öja ropade då i högsta vrede: »Nils, du har tagit lifvet af mina 3 döttrar, du har röfvat min staf, du har kastat min piga i brunnen, du har tagit min sol och måne, du har tagit mina guldhöns samt min talande spegel; kommer du ännu mer igen!? »Ja, Öja-Mor, nog gör jag det alltid», svarade Nils och skyndade åter till Konungen. Denne begärde nu att Nils skulle skaffa honom Öja-Mors guldtäcke. Nå, Nils tog nu på sig en rock, som bestod af bara fickor, på alla sidor fickor, den ene öfver den andra, gick så till Öja-Mor helt beskedligt och ställde sig så liksom han ångrade alla sina gerningar och sade till henne, att han nu gerna ville underkasta sig det straff hon ville pålägga honom. Hon sade då, att han skulle dö, men att han skulle få önska sig döds-sätt. Han begärde då att få äta sig ihjäl på mjöl-gröt. Fru H. kokte då flere embaren gröt, bar in mer och mer efter handen och Nils åt; men det mästa hällde han i sina många rock-fickor. När dessa voro fulla, tog han rocken och stöflorna af sig, smög sig tyst till sängen och tog så Öja-Mors guldtäcke, kastade med stort dån gröt-rocken i golfvet, hoppade med sitt rof ut genom fönstret och var snart medelst stafven på andra sidan sjön. Emellertid, då Öja-Mor hörde dånet ifrån kammaren, der Nils satt och åt, trodde hon att han ätit ihjäl sig och spruckit så hårdt, och hon befallde derför pigan gå in, släpa ut den döda kroppen och gräfva ner den. Men i stället märkte hon att hennes guldtäcke var borttagit. Anande att hon åter var bedragen, sprang hon ur stugan och fick snart se den skälmen Nils sittande med hennes granna guldtäcke helt lugn på andra sidan sjön. Då ropade Öja-Mor så att hön måtte spräcka himmelens hvalf och sig sjelf med: »Nils, du har tagit lifvet af mina tre döttrar, du har röfvat min staf, du har kastat min piga i brunnen, du har tagit min sol och måne, du har stulit alla mina guldhöns och min talande spegel och nu har du också tagit från mig mitt guld-täcke; kommer du ännu mer igen?!» »Nej, Öja-Mor, inte gör jag det, inte!» svarade den klippske och djerfve Nils der han satt. Öja-Mor blef då så ilsken att hon sprack af vrede.3 — Men Nils, som hans äldre bröder föraktat, han tog helt lugn sitt guld-täcke, gick till Kungen med det, fick Princessan till gemål och lefde sen lycklig och rik i alla sina lifsdagar såsom en mäktig furste och potentat. genom Elis.4 Bolin.