Transkriberad uppteckning

Så kallades allmänt Pastorn i Rom[a], Jacob Bolin, som var en besynnerlig Gubbe, utmerkt för sina gammalmodiga predikningar och sällsamma uttryck, och som dog 178[6] nära nittio år gammal. — Engång så liknade han i en predikan synden vid »Timunders grind, som alltjemnt hänger oss på hälarna»; och en annan gång sade han till Guds församling: »Gotlands-pigorna äro såsom soen: när man 'krattar' (kliar) henne på lifvet, så lägger hon sig: — men, gör ej så, min Kristen! vänd heller rumpan till som skogs-märren, och ränn Er väg!!»1 Man säger ock om honom, att då åskan engång slagit ner i »husarna» i Roma Prestgård — hvarefter ögonblickligen syntes ett rundt hål efter åskstrålen i »age-taket» — hade Påfven genast doppat sin peruk i söt mjölk, och satt der i hålet; hvaraf åsk-elden genast släcktes. En Lördagsafton höllo hans drängar på att köra in säd från hans åker; men då de just på landsvägen körde in sista lassen, »ringde det afte»: genast befallte Påfven att dragarne skulle spännas från sädeslasset, ty det var synd att vidare arbeta, då nu sabbaten vore ingången; och sålunda fick sädeslasset stå öfver hela söndagen midt på landsvägen. Men om Söndags-morgonen började det att regna, och det höll på hela dagen; men aldrig en regndroppe föll dock på Prestens sädeslass! Kristoffer Kristoff :n Möllbjergs, Roma. Påfven i Rom hade långt hvitt skägg. Engång sade han på predikstolen: »O, du Gud! med de långa benen som hafver himmelen till ditt säte och jorden till din fota-pall.» B. S. Löfstadius, Roma Påfven (J. B.) bar långt bredt skägg, hade varit krigsprest, fått Roma pastorat af Kungen och brukade bestå Bönderna middag under slottern. C. L. Ausarfve, f. 75.