Transkriberad uppteckning
En liten fet ängsbit är tätt n.v. om Sundre kyrka och nu tillhör Wamlingbo-presten. Der har fordom gått segelled, och flere hafva der för 30 å 40 år sedan funnit i jorden krokiga eke-stycken (troligen lemningar efter något skeppsvrak), hvilka, då sigdarne vid slottern deraf skadades, afhöggos. Detta, dels midt i ängen, dels i en »brya» i densamma. (Olof H:n Gervalds och Fältväbel Sommar.) J. P. Kellgren, Sundre. I dal-sänkningen wester om Sundre kyrka har af fordom Wamlingepresten haft en liten fet ängsbit, som heter »Basstgärd». Men den norra ändan af samma äng tillhörde Wännes hemman; och var denna Bondens lilla ängs-bit så god, att fyra man knapt på en dag kunde slå af höet der. Wamlinge-Presten ville gerna ha' Bondens goda ängsstycke, hvarföre han engång sade till Vännäsarr: »Du slår så dåligt; jag vill åtaga mig skaffa två man, som skola mäkta slå af den på en dag!» — »Ja», svarade Bonden, »när det sker, skall Prestfar ock få min ängsbit!» — Två karlar, en från Tore och en från Otasse åtogo sig slottern för Prestens räkning, och slogo verkligen ock af ängen på en dag; men den ene af dem dog samma dag af ansträngningen och den andre dagen derpå. Och så fick Vamblinge-presten hela »Basstgärd» i Sundre. Nils Didrikson Wännes, i Sundre, 74 år gammal (1850). [I koncept i R 625: 1, s. 75 (1850) står: Basste-gärd — — — Basste-gärden [ !]]
