Transkriberad uppteckning

Man tror att hvirfvel-vindar eller väder-hvirflar åstadkommas och bestå af onda andar och Troll-packor, som stå inne i dem, hvarför de anses för mycket farliga. För att bevara sig från det onda, skall man vid hvirfvel-vindens eller orkanens förbifart »slå kors för bröstet» samt i detsamma man »ger en vink» åt hvirfvel-vinden, utsäga ordet: »svinlort!» då det onda ej har någon makt att skada en menniska. — Eller säger man: »Tvi, tvi far in i svin-lorten!» — En Sjöman förbifors engång på landet af en väder-hvirfvel; och derför att det onda ej skulle skada honom, »gaf han en vink». Men för mera säkerhets skull, kastade han en »slögder (tälj-)knif» in i hvirfveln, hvilken förde knifven med sig bort. — Någon tid derefter gjorde han som sjöman en resa till Finnland, hvarest han engång kom in på ett ställe och begärde att få köpa sig mat; det han ock fick, och bordet blef dukat. Men då låg hans förlorade slögder-knif till hans förundran jemte tallricken! och han blef nu med detsamma af värdinnan tillfrågad om han kände igen knifven? Sjöman tordes ej neka dertill; men han erhöll dock ej något straff för det han kastat knifven in i hvirfvel-vinden, utan endast en varning att icke göra så en annan gång, ty då finge han bo trångt för det. — Och dermed så visade värdinnan honom ärret efter knifven i sin arm! — Slut. C. N. Carlsson. [I marg. står]: När Väder-hvirflar synas tror man att de »Små under jorden» flytta. A. Th. Snöbom. När de »Små under jorden» flytta, blir det hvirfvel-vindar, då man ser huru säden hvirflar sig i hop och träden böja sig. Kommer någon i den, får han ondt i hufvudet eller blir galen. — På marken, der de stigit upp, synes en ring eller en mörk fläck. J. P. Enderberg.