Transkriberad uppteckning
Jag var med min far och strövade i skogen. Vi hade varit nere vid sjön Stor-Tron, och på hemväg föreslog far, att vi skulle gå och se stället, där "Mylingen" hade bott. Så berättade han, att en eremit hade bott i en jordkula på Missunnas ägor. Eremiten var en finare man, sa far, och så berättade han vidare, att eremiten hade varit med i krig och gjort några bravader som inte tålde dagsljuset. Han ville bo avsides från folk, och det ställe som han hade valt ut åt sig låg så ensligt som han gärna kunde önska. Namnet Mylingen hade han fått, för att han inte var lik andra människor, och för att han levde ensam. Han odlade upp några lyckor i skogen och sådde säd som han malde vid Öna för eget bruk. När jag första gången var framme någon gång i början av 1900-talet och såg lämningarna efter hans bostad, syntes ännu spår efter hans åkerlyckor. För någon månad sedan föll det mig in att gräva ut jordkulan för att om möjligt klara upp, vem som hade bott där. Kulan var byggd intill ett lågt berg som bildade två, närapå tre väggar. Den smälte riktigt ihop med berget, så att det, medan den ännu var bebodd, måste ha varit svårt att upptäcka den. Jag fick en kamrat vid utgrävningen, en fiskare som är född i trakten och som säkert hade hört mer om Mylingen än jag. Vi hittade en massa hemsmidd spik, som tydde på att det hade funnits brädväggar i kulan. Vi hittade också förkolnade stockar, fönsterglas och benrester efter djur. Den finaste sak som vi hittade var en förgylld uniformsknapp, men av vad slags uniform kan jag inte säga. Inne i stugan fanns stål och flinta att slå eld med, och bland andra småsakerna fanns också ett bryne att vässa redskap med. I Göl fanns på 1800-talet en gammal man som mindes Mylingen och som hade talat med honom. Mylingen gick alltid klädd i skinnkläder både vinter och sommar. Gamlingen i Göl frågade, varför han gick klädd på det sättet. — När de friar för kyla, så friar de från värme vart svaret. Efter vad jag kan förstå av gamlingen i Göl, måste Mylingen ha dött omkring 1840. Troligen vart han innebränd, för det talades aldrig om någon begravning, och för resten var han inte kyrkoskriven i Tjällmo, troligen ingen annanstans heller.
