Transkriberad uppteckning

Di va så enfaldia, så di trodde, att barna le utå skogsrå eller sjörå, när di skrek. Å då to di stena å la i spiseln för te få reda på, hocka de va utå dom, som plåga barna; å då hadde di någe surt, som di fick te pipa. Å iblann så stöpte di bly i vatten över barnet, på tre ställen, först ve huvet, sen över magen å sen över föttera, å så sa di: »Sjörå, skogsrå å tomterå!» Å den längste blypinnen de va skogsrån, å den som skrek värst, när di stöpte, den va de, som plåga barnet.