Transkriberad uppteckning

Isak Olsson hette den som gjorde båda klubborna. Han var min farfar, och CAIs, som är inbränt här, var min far. De andra bokstäverna har kanske funnits ända sedan klubban gjordes. På samma sätt är det väl med luffarklubban. När den användes minns jag mycket väl. I min barndom, omkring 1880, var det inte lönt för en luffare att försöka få mat och husrum hos någon av de 13 bönderna i byn, om han inte kunde visa upp klubban. Ibland kom både två och tre på en gång. Då följdes de åt och fick husrum i tur och ordning i olika gårdar. På den tiden låg husen så tätt, att det inte hade varit svårt att låta grannen veta, att han var i tur att ta emot gäster, men likväl måste varje luffare visa klubban. Det gick av gammal vana.