Transkriberad uppteckning

Ja vet, vi hadde e rönn ve vägen, å den va ett tocke där bördaträ. Å de va nåra illaka pöjka, som hadde skalat å barken, så trät törka. Då va de en gubbe, som ba å få hugga ner rönna å använda ven. »Ja, de kan I la få», sa far, »för ja ska i alla fall plantera e ny rönn». Si, länsman såg te, att di hadde trän ve väga på den tin. Men de va tocke där otäckshet i trät. Å tänk, gubben vart så fuller mä börda, så han kunne inte ligga en gång.