Transkriberad uppteckning

Jag hörde också ett annat sätt att stjäla andras mjölk. Min man låg på Vadstena lasarett ett helt år. Vid den tiden bodde vi på Norra Freberga i Motala, och jag gick den omkring tre mil långa vägen till Vadstena en gång i månaden. En gång gick jag vilse på hemvägen utan att märka något, förrän jag hade kommit ända till Högby kyrka. Där fick jag sällskap med en gumma, och vi pratade om lite av varje. Hon gav mig ett råd: Om I vill ha lite mer mjölk, sa hon, så kan I ta e lita gran å barke. Den mjölkskvätt som I har ska I sile genom kvisthålera i barken. Usch vali, tänkte jag, det var ju inget annat än trolldom. Kvisthålera i barken skulle väl föreställa spenar på något slags trollko. Och varifrån skulle mjölken komma? Naturligtvis från andras byttor och djur. Nej, aldrig har jag behövt göra något otäckt som jag har behövt ångra. Vi är inte ensamma, vi människor. Det finns en som håller reda på vad vi gör, och om det också är ont om allt vad vi behöver, gör vi klokt i att lita mer på Honom än på mjölkharar och trollkor.