Transkriberad uppteckning
Vid Högby är en backe, som kallas Wadbacken, och i denna en guldvagn. Mången har försökt att gräfva efter den och tvänne gånger har det äfven lyckats att få fram den ur högen ehuru trollen öfverlistat skattletarne. Det första kända försöket gjordes för många många år sedan då det äfven lyckades en bonde att med sina tvillingsstutar, hvilka han uppfödt med endast söt mjölk (ty detta är ett grundvilkor för att lyckas) köra vagnen så långt som till Hökbacken, men der mötte han en råtta som drog ett halmlass. Bonden ropade då: "Håll ur vägen", men då brast okhanken och vagnen rullade åter in i Wadbacken. Berättelsen härom tände hos en bonde i Högby begäret att våga ett nytt försök. Han hade nämnligen lyckats få ett par tvillingskalfvar, och dessa födde han med söt mjölk till dess de blefvo tam-föra, och började nu att köra dem. Så hände det sig att han en gång kom sent hem på qvällen så att mjölkningen redan var verkstäld, och den mjölk som stutarne nu fingo hade blifvit något blåsur eller glan som det heter. Då han nu tyckte stutarne vara nog sediga begaf han sig på väg till Wadbacken, kom lyckligt dit och lyckades att få fram vagnen. Stutarne spändes nu för, bonden gifver dem ett piskrapp och kör till. Då höres ett skratt inne i högen och en röst som ropar: "Inte draga dina glanmjölkskalfvar bort min vagn." I det samma brast tistelpinnen och vagnen rullade tillbaka in i högen. Den af brutna tistelpinnen fick bonden dock i behåll och som den var af renaste guld, så hade han dock något för sitt besvär. Ännu är guldvagnen qvar och man ser understundom särdeles vid sommarsolståndet huru det eldar och lyser ur backen.
