Transkriberad uppteckning

Widing och den andre prästen (kyrkoherden) var bägge när en sjuk. Så när de gick därifrån och hade kommit ett stycke på vägen, sa Widing: "Nu är det slut. Nu ringer himmelens klockor för honom." Men den andre hörde inget. Då satte Widing sitt finger i örat på honom, och då fick han höra det, han med.