Transkriberad uppteckning

Lars ve Grinna bodde under Härne prästgård. Han trolla förfärligt. Han tog med sej flere till hjälp och stal ved på Alebäcks skog. Och både ägarn och skogvaktarn gick hele dan på skogen och hörde, hur de arbeta och tala och skratta, men de var inte god till att se dem. Han var åt stan och köpte en gris. Gumman sa: "Va skulle vi mä grisen, vi har ju inget å fö'n mä!" "Släpp ut'en, han har ju varla för sek!" sa Lars. Sen såg de inte till grisen på flera månader förrän till jul, när de skulle slakta'n. Då kom han igen och var så fet och redig. Men det underligaste var en gång, när han skulle stjäla ved på prästens skog i Sävare. Skogvaktarn gick emot'en. Men då sa Lars: "Jag kan inte göra dek nåt, för du ä förstfödder, men så mycke kan ja göra, så att du ska inte få nån ro i grava." Och när skogvaktarn var död — det var 1874 — hörde både prästen och skollärarn hur det jämra sej från graven. De grävde upp'en, men det var inget. Men sen hörde de inget.