Transkriberad uppteckning

Mor talade om, att det var en bondpojk, som hade så ont av maran, att han inte visste, hur han skulle bära sig åt. Till slut erbjöd sig hans bäste vän att sova i samma rum. Han visste, att maran brukade komma in genom nyckelhålet, och han placerade sig cdrför vid dörren. Så hade han försett tig med en propp, som passade i nyckelhålet. När han nu på natten hörde den andre ge sig i sängen, förstod han, att maran var inne. Då satte han proppen i nyckelhålet och tände ljuset. Till sin förvåning fick han se en stor, grann flicka i rummet. Han väckte kamraten, och de frågade flickan, var hon var kommen ifrån. Men det hade hon ingen aning om. Så blev hon stannande på gården, och bondpojken tyckte om henne och gifte sej med henne, och de fick sju barn. Men en dag blev de ovänner. Då sade mannen: "Du behöver inte vara så morsk, för denne vägen är du kommen hit". Därmed pekade han på nyckelhålet. Men knappt hade han sagt detta, förrän hon var försvunnen.