Transkriberad uppteckning

Det var två som var ute som påskkäringar i Krokstad en påsk före min tid, den ena red på en varg, den andra på prästens oxe. Prästen såg dem och kände igen dem. Så på påskdagen i kyrkan nämnde han dem vid namn, som ridit på hans oxe och sa: "Du red på min oxe, och nu sitter du här främst". Men då kom det som en vind, kyrkdörrarna rycktes upp, och prästen blev mållös och dog tre dar därefter. Detta är alldeles sant.