Transkriberad uppteckning

Det var en gång en man, som hade gjort så mycket ondt i sina dagar, så att han ej egde någon skugga. — Så var det en annan karl, som var så mörkrädd, att han blef rädd för sina egen skugga. Den sednare, hemgående en mån-ljus qväll, blef rädd för sin egen skugga, började springa, men, då något hakade sig fast vid hans fötter, började han skrika af förtviflan. Klockaren, som bodde der vid vägen, kom ut att hjelpa, tog karlen in till sig, då det befanns vara en ene-ruska omkring hans fötter. När klockaren följde honom hem, blef han ännu räddare, ty han såg nu tydligt 2 spöken, som gingo jemte dem. Klockaren förklarade då och sade att det voro begges deras skuggor; och i alla fall borde han vara glad att han hade sin skugga med sig hvar han ginge. Men, skulle han någon gång komma i sällskap med en man, som ingen skugga egde, då skulle han vara ännu mycket mera rädd, ty denne hade gjort så mycket ondt att han ej hade någon skugga med sig. Elis.2 Bolin.