Transkriberad uppteckning

Det var en gång tre Bröder, som skulle ge sig ut i verlden för att söka sin lycka: först gick då den äldste brodren ut. Han kom i en skog, och der fick han se något underligt dansa. När han gått närmare, så såg han att det var en — kalfva-rumpa med guld-hår, som dansade der för vild-djuren! Han bad då kalfva-rumpan, att han skulle få draga några guld-hår af den. »Den kan du visst få», svarade kalfva-rumpan, »men då skall du först kalla hit dina två bröder också.» Det ville pojken ogerna, ty då skulle han ju dela rofvet med dem. Men annat hjelpte ej här; och han hemtade då hit sina 2 bröder. Nå, nu skulle då den äldste brodren draga ut sina guldhår; men han fastnade vid kalfva-rumpan! och började skrika. »Bed din närmsta bror hjelpa dig!» sade Kalfva-rumpan: han gjorde så, fastnade och började skrika med i förskräckelsen. Då sad' kalfvarumpan: »Bedjen Er yngsta bror hjelpa Er begge!» Han lydde också deras uppmaning i ifvern, men fastnade äfven: och nu gall-skreko alla tre om kapp! Och nu for kalfva-rumpan af med dem alla genom luften tills de kommo till en källa, vid hvilken en jungfru satt och tvättade sina fötter. »Kära jungfru, hjelp oss!» ropade de alla tre. »Det kan hon inte förr än hon klädt sig i bara särken», sade kalfvarumpan. Hon gjorde så, och skulle nu hjelpa dem; men äfven hon fastnade. Åter bar det af igen med hela sällskapet tills de kommo till stadsporten, der en kärring satt och sålde ägg. Alla ropade då: »Kära Mor, hjelp oss!» Men kalfva-rumpan sade: »Det kan hon ej förr än hon smort sig full med beck och tjära.» Hon gjorde så; men fastnade, hon med! Nu flög det af igen och förbi slottet, der i fönstret en Princessa stod som alldrig i sin tid skrattat, men när hon fick se kalfva-rumpan med sitt underliga följe, sprang hon ner i dörren och skrattade af alla krafter. Då ropade alla: »Söta Princessa, var så nådig och hjelp oss!» Kalfva-rumpan sade då: »Det kan hon inte förr än hon klädt sig half-naken.» Men, hon gjorde det och — fastnade. — Nu kommo de till hafvet ; och då frågade kalfva-rumpan om de ville svalka sig. De voro så svettiga och varma af färden, att de alla ville det: och så bums med dem i hafvet. Snart kommo de nu förbi två sjöröfvare-fartyg, och guldhåren blänkte i ögonen på banditerna. Alla drogo de i guldhåren och alla fastnade, tills båda skeppen voro folktoma. Sedan kom kalfva-rumpan upp på en ö, der han gick till en kärring, som satt utanför sin stuga. Hon var den som från början var orsak till hela förtrollningen; och nu blef ändtligen kalfva-rumpan åter förvandlad till en prins, det han varit förut. Han fick sig nu en hvit häst, och alla suto nu fast vid denne, som sam med Prinsen öfver hafvet. Der de kommo i land stod vakt för att taga fatt på dem, som röfvat Princessan; men Prinsen satte sporrarne i hästen, så att alla soldater flögo upp i luften, och när de kommo ner igen, voro de 200 mil från slottet, de hörde till. Nu fick då ändtligen hela följet förlossning. Ingen hade dervid lidit mindre än kärringen, som smort sig med beck och tjära; men alldra mest Princessan och jungfrun i bara särken, ty allt skinn var skafvadt af dem. Elis.2 Bolin.