Transkriberad uppteckning

Det var en gång en dräng, som tjente2 hos en kärring, som var så snål att hon blott gaf honom 12 styfver i lön, men så mycket stöflor, han slete. Nå, han fick vara nöjd dermed. Men, då han långt om länge fann, att stöflorna, han en gång fått, alldrig togo slut, verkligen voro outslitliga, blef han alldeles utledsen på de gamla eviga stöflorna. Han sprang med dem öfver stock och de hvassaste stenar, han klef i vatten och eld, han slog, dängde och skafvade dem —, nej, fåfängt: de voro outslitliga! Han rådgjorde då med en gammal kärring, som sade honom, att, då han nästa söndag skulle gå i kyrkan, skulle han i stället gå bakom kyrkan, så skulle hon säga honom, hvaraf stöflorna voro gjorda. Han lydde henne: och då sade hon, att de voro gjorda af — menniskosenor, och derf ör kunde de alldrig slitas ut; men att han skulle fylla dem med graf-jord, så skulle de gå sönder och han ändtligen få sig ett par nya stöflor. Han gjorde så; och de föllo genast sönder till stoft. Hans mat-moder förstod nu att drängen visste hvaraf stöflorna varit gjorda och hon gaf honom väl ett par nya; men, som detta i längden skulle blifva henne alltför dyrt, ville hon ej längre hafva honom i sin tjenst. Elis.3 Bolin.