Transkriberad uppteckning

Det var en gång tre systrar, som alldrig dugde till någon ting. de kunde ej en gång tala redigt. Modren spådde dem derföre att de alldrig skulle få någon friare; men i alla fall inställde sig dock en sådan. Modren förmanade dem då, att icke tala ett ord så länge friaren var der. Han var alldeles främmande för dem, och hade ännu ej gjort sitt val, ja, ej en gång tänkt hvem af dem han först skulle tilltala. Alla tre systrarna suto vid sina spinn-rockar: för öfrigt var det tyst i rummet. Han satt bara och såg på deras flit. Men snart glömde sig den ena af systrarna och sade: »Dä b'att en t'åd!» (det brast en tråd); då sade den andra: »Tå, tå —, en knut!» (slå, slå —, en knut), och den tredje systern, som ville vara klokare, förmanade då de andra: »Ta inte Mor, att Ni tudde vara tytta» (sa' icke Mor, att ni skulle vara tysta). Således fick då friaren höra, att de sköna icke en gång kunde tala rent: han gick sin väg och sade ej ett ord. Elis.2 Bolin.