Transkriberad uppteckning

Det var en gång en fattig gosse, som var uppfödd bland trollqvinnor, hvarföre han »kunde mer» än andra. En dag gick han förbi slottet, der han såg en vacker princessa sitta i fönstret. Han önskade då att hon snart måtte få sig en liten vacker prins. Efter någon tid födde Princessan verkligen en ung prins. Men hennes fader, konungen, blef häröfver rosen-rasande, sammankallade alla menniskor i sitt rike på slottet och gaf Princessan2 ett guld-äpple, det hon skulle kasta till den som var barnets fader. Hon kastade det till den nämnde gossen, hvilken konungen derföre befallde genast skulle kastas i en brinnande ugn. Men när pojken, som hade sju vintrar uti sig, dem han instängde medelst en halm-viska bak, skulle kastas i ugnen drog han ut viskan, utsläppte en vinter med så kallt väder, att elden slocknade och ugnen blef kall. När fångvaktarne sedan skulle se efter om pojken ännu lefde, fingo de näsorna förkylda bara de öppnade ugnsluckan; och derinne satt han helt lugn och obränd. Pojken blef då uttagen och förhörd, ty man ville veta hvem han var; men han sade dem intet. Då lät kungen elda ugnen dubbelt het och skjutsa pojken der in. Men denne släppte då bara ur sig två vintrar, och hade sålunda ingen nöd; men karlarna fröso fingrarna af sig när de öppnade ugns-luckan för honom. Så ock tredje gången.3 Nu befallde konungen att man skulle göra ett ofantligt elds-bål för att derpå sätta den förhärdade pojken bunden; men denne släppte då ur sig alla sina fyra återstående vintrar med en så faslig köld att all ting i konungens hela rike frös till is, och det midt i sommaren. Nu såg konungen att han omöjligen kunde något vidare uträtta mot pojken; och då denne redan släppt ur sig alla sina sju vintrar och således ej kunde verkställa något storverk mer, fann han sig vid att taga Princessan till gemål. Härefter lefde de rätt lyckligt; och när gamle konungen dödt, ärfde den fattige pojken land och krona efter honom. Elis .4 Bolin.