Transkriberad uppteckning

Det var en gång en gammal gubbe, som gick till strand att hemta vatten och dervid fick han en flundra i »spannet». »Släpp mig», sad' flundran, »så skall du få önska dig allt hvad Du vill!» Men gubben visste sig icke hafva någon önskan, och så släppte han flundran tillbaka igen i hafvet. När han kom hem och omtalade detta för sin gumma och hvad som flundran hade sagt, men att han icke kommit sig af med att önska något, blef hon förargad på Gubben och sade, att nog skulle hon kunna haft många önskningar att göra, bara hon hade haft ett så godt tillfälle att få dem uppfyllda; och slutligen ålade hon sin gubbe, att, om han åter finge tag i flundran, skulle han önska sig för dem dessa ting: först skulle han önska sig och .sin hustru ett vackert och trefligt hus, så att få sig ett grannt slott, vidare att han skulle bli kung och hon drottning, och helst, att han skulle bli kejsare och hon kejsarinna, och slutligen att han skulle bli Gud på det att hon ej skulle behöfva stå till svars på domedag. Nå, gubben inpräglade allt detta noga i sitt gamla hufvud, gick snart åter till hafsstranden att hemta vatten och sade då, sedan han framfört sin gummas önskningar, sålunda till flundran: »Flundra, flundra! titta opp Och uppfyll min gummas hopp. Hon det vill, men jag ej vill Hennes önskan lyssna till!» Men allt detta måtte väl varit allt för mycket begärdt af den storsinta gumman, så att flundran den gången inte alls syntes till för den beskedlige gubben; utan det gamla »folket» förblef derefter lika fattiga och obemärkta som de varit det förut. genom Elisabeth Bolin.1