Transkriberad uppteckning

Det var en gång en mycket skön Irincessa, som ock fick en förnäm vacker friare, som sade sig vara en furste, och så ståtlig såg han ock verkligen ut. Efter många böner hade Princessan lofvat att genom en lång, lång skog och villande stigar göra honom ett besök; men, på det att hon ej skulle gå vilse, skulle han till sitt hem, ett stort grannt slott, strö med ärter. Men Princessan gick tidigare än som var öfverenskommet; men i alla fall hittade hon till hans slott, fast han, såsom oförberedd att så tidigt ta' emot henne, då ännu icke var hemma. Ty hade den sköna Princessan gått den ärt-beströdda vägen, hade hon väl vandrat för sista gången. Men nu trädde hon in i slottet fastän ingen kom henne till mötes. Hon undrade väl härpå; men hon gick in i den granna förstugan och der hängde kappa vid kappa och klädning vid klädning; men ingen menniska syntes till; hon gick ur det ena och i det andra stora granna rummet, gemaket eller salen efter den andra —, men ingen själ syntes till. Slutligen kom hon till en innersta kammare: der fann hon mycket gods och många dyrbarheter, som tydligen voro röfvade; och i det aldra innersta rummet fann hon till sin fasa en — bila och en stupstock! Hon blef grufligt förskräckt, men hörde i det samma någon komma, hvarföre hon genast kröp under sängen och gömde sig. Hennes fästman, som i sjelfva verket var en ryslig röfvare, kom der insläpandes med en ung skön qvinna, halfdöd af gråt och hjertångest: hon bad på sina knän, att hon skulle få lefva; men röfvaren, hård och omensklig, döf för hennes böner, högg först hennes fingrar utaf henne (då ett flög in under sängen) och sedan hennes oskyldiga hufvud. Sedan röfvaren försvunnit ur rummet, tog Princessan det afhuggna fingret, smög sig ur röfvare-slottet, kom lyckligen hem och omtalte allt för sin fader. Denne lät snart derefter göra ett stort gästabud, hvartill den till-ämnade ståtliga mågen ock inbjöds. Vid bordet samtalades om ett och annat; men slutligen sade Princessan till den förklädde röfvaren: »Min Prins! jag hade en förunderlig dröm i natt.» »Ja», sade denne, »drömmen är som strömmen, min Jungfru!» Men Princessan fortfor: »Ack, mig tycktes att jag gick till Er på en väg som var beströdd med ärter, och när jag kom till Ert slott, var Ni inte hemma; jag genomgick alla rummen tills jag kom i en sal eller förmak, och der hängde det kappa vid kappa och klädning vid klädning.» Röfvaren inföll då: »Drömmen är som strömmen, min jungfru!» Hon fortfor: »och der-efter kom jag in i ett rum, der det låg en oändlig mängd dyrbarheter af guld, silfver och ädla stenar.» »Drömmen är som strömmen, min jungfru», afbröt röfvaren. Men hon fortfor: »Och derpå kom jag in i ett rum, deri det fanns många döda menniskokroppar, lik-kistor, en stup-stock och en bila.» Då sade röfvaren igen: »Drömmen är som strömmen, min Jungfru!» Hon fortfor: »Jag blef grufligt förskräckt, men då jag hörde någon komma, gömde jag mig under sängen. Man inkom, och det var — Ni ! med ett ungt, obeskrifligt skönt fruntimmer: hon såg ädel och god ut, hon var rikt klädd, och hade ringar på alla fingrar, halsband och andra dyrbarheter på sig.» »Drömmen är som strömmen, min Jungfru!» sad' röfvaren; men Princessan fortfor: »Hon bad på sina knän för sitt lif, så, att det kunnat röra en sten, men Ni rördes ej deraf.» »Drömmen är som strömmen, min jungfru!» sad Röfvaren; men hon fortsatte igen: »Och sedan Ni stoppat en duk i hennes munn, började Ni den gräsliga gerningen, först att afhugga hennes fingrar, af hvilka ett trall in under sängen, der jag låg, och sedan högg Ni af hennes hufvud.» »Drömmen är som strömmen, min jungfru!» sade åter röfvaren. Men då reste sig Princessan och sade: »Ingalunda, ty här är fingret med ringarna på och här sitter mördaren!» Bofven ville då fly, men vakt var utställd till hands som genast grep den brottslige, som ock genast befordrades till välförtjent straff. Ur Röfvarns slott släpades nu alla röfvade skatter och dyrbarheter att användas [till] något godt och nyttigt; men sjelfva borgen blef för alltid öde, ty ingen menniska ville bo på detta rysliga ställe. genom Elis.2 Bolin.