Transkriberad uppteckning

Det var en gång en stjuf-dotter, som af sin elaka stjufmoder blef kastad i en brunn, och när hon återkom till sansning, stod hon på en grön plan. Der stod ett litet vackert hus och utanför det suto trenne gubbar. Desse sade till henne: »Hvad söker hon min flicka?» Hon svarade: »En tjenst, ty jag är förskjuten från min moders hem.» »Gå hit in», sade de; »här bor Fru Hulla: hon är rik, hon tager dig nog i tjenst, ty du tyckes vara en beskedlig flicka.» Hon gick in, och fru Hulla antog henne i sin tjenst mot det vilkor, att hon skulle bädda hennes säng bra och dervid skaka dynorna mycket; »ty nu är det winter på jorden», sade hon, »och när du skakar mina dynor bra, så snögar det nere på jorden». Flickan gjorde så och vardt afhållen och omtyckt; men snart ville hon hem på besök hos de sina fastän de varit så elaka mot henne. Fru Hulla gaf henne ett skrin till belöning. Flickan begaf sig åt hemmet; och när hon vandrat trenne dagar, kom hon hem. Hon omtalade då hur det gått henne och hon visade sitt skrin; men, som hon öppnade det, blef allt i rummet förgyldt och präktigt! Då skulle stjufmodren skicka af sin dotter till samma lycka, och Fru Hulla kastade henne derföre i brunnen. Nu gick det henne på samma sätt; men hon svarade ej Gubben höfligt, utan blott att hon var utgången för sitt nöjes skull och att han dessutom ej behöf de bekymra sig om henne. Nå, hon fick ock tjenst hos Fru Hulla, men hon uppfyllde icke hennes önskningar, utan var stursk och lat, dessutom ful och stygg, så att fru Hulla snart visade henne på dörren; men hon fick ändock ett skrin med sig. Hon inbillade sig likväl att det skulle medföra många rara egenskaper; men, när hon var hemkommen och öppnade det, så hoppade en mängd grodor, ödlor och mångahanda odjur ur det, hvilka knepo och sleto så jämmerligt henne och modren, att de af all värk och sveda måste dö. — Men den goda dottren blomstrade skön och det gick henne väl i alla hennes lifsdagar. genom Elis.2 Bolin.