Transkriberad uppteckning

En kärring hade en lat gosse, som gick efter vatten. Spannet var så tungt: deri låg en gädda som sade: »Släpper du mig, så skall du få önska dig hvad du vill!» blott han sade: »Gud gifve gäddan och gäddan gifve mig!» Då släppte han gäddan i brunnen, och sade: »Gud gifve gäddan och gäddan gifve mig! att det vatten-spannet måtte gå hem och jag finge gå efter och se på.» Och spatserade spannet hem och in i stugan till kärringen. — Hon undrade, men sade likväl ingenting. — Om en tid skulle gossen gå till skogen efter ved; och sade: »Gud gifve gäddan — — att denna kälken måtte gå till skogs och jag finge sitta på och åka.» Kälken gick och han åkte. I skogen: »Gud gifve gäddan att de måtte komma ved på kälken och finge sitta på och åka.» Så åkte han åt hemmet, men vid vägen var ett slott, der uti ett fönster satt en Princessa, som skrattade åt detta. Då sade Gossen: »Gud gifve gäddan — — att denna Princessa måtte föda ett barn och jag vore far till det barnet.» — Sen sade han: »Gud gifve gäddan att denna kälken måtte gå hem och jag finge åka.» »Princessan fick barn; och ingen visste hur det tillgått. Kungen sam-kallade alla i hofvet. Gossen fick veta det och begaf sig dit. Kungen lade2 ett äple i barnets hand och den det trillade äplet till var fadren. Gossen sade då i tysthet: »Gud gifve gäddan — — att det äplet måtte trillas till mig.» Det skedde. — Kungen blef ond; lät sätta Gossen och Princessan i en båt, spikade lock deröfver, i hafvet. Gossen önskade, då de voro utom sigte: »Gud gifve gäddan — — att locket vore af och vi välbehållna i land.» Skedde, önskade: »Gud gifve gäddan att här måtte bli ett stort grant slott bättre än Kungens och att jag måtte bli Herre der.» Hade gamla kläder: »Gud gifve gäddan att jag finge granna kläder.» Gjorde der kalas, bjöd Konungen och Drottningen, hvilka ej kände dem. Princessan stack en silfversked med hennes namn i fadrens ficka. — Hemkommen fann Kungen, när han klädde af sig, skeden. — förlät de unga, och lefde glada och lyckliga. C. Odin, 1/8 56.