Transkriberad uppteckning
En elak Prästfru brukade Walborgsnatten alla år fara till Blåkulla med »ugns-donte» — qvasten eller »grolaken» —; men pigorna hade flere gånger utan framgång gömt ugns-donen för henne. Ett år vid Valborgs-mässan lyckades de dock fullkomligt häruti, hvarför frun i stället satte betslet på drängen, som genast blef förvandlad till en stor svart häst, på hvilken hon snart for af till Blåkulla, der hon då band sin häst och gick in till den ondes gästabud bland de andra trullkärringarna. — Under tiden skrubbade hästen betslet af sig, hvarigenom han genast blef menniska igen. Han gick nu in i salen, och såg allt hvad det otäcka sällskapet hade för sig. — Men då Prest-kärringen kom ut igen och skulle rida hem, tog drängen, som hade betslet i sitt våld, och satte det på kärringen, hvarigenom hon vardt förvandlad till en stor svart märr, på hvilken drängen nu i sin ordning red hem tillbaka till Prestgården. — Då frågade han Presten om han ville köpa en vacker märr; men just då Presten såg på kreaturet, hade drängen ondt af honom, så att han sade honom rent ut att han kommit nyligen från Blåkulla på samma märr, och att denna vore Kära mor, Prestens hustru. Kära far blef då mycket ond och ville alldeles inte tro sådant ondt prat; men då tog drängen betslet af märren: denna blef då genast för deras ögon Kära Mor igen, och Prestfolket »gappsnade» begge två. J. P. Enderberg. Tofta.
