Transkriberad uppteckning
Det var en gång en Konung, som hade förlorat sin Drottning, med hvilken han hade en mycket skön dotter. Men då han gifte om sig, fick hans sednare drottning också en dotter, som deremot var ganska ful; hvarföre ock ingen friare anmälte sig till henne såsom till den förra sköna Princessan. Detta förtröt naturligtvis styfmodren, så att hon talade vid en trollkärring, som narrade den sköna Prinsessan till sig, läskade henne och med detsamma skar hufvudet af henne, och straxt medelst påstrykning ur ett förtrolladt smörjelse-horn åter på hennes hals påsatte ett lammhufvud. Nu kom den förtrollade Princessan, som förut varit så skön, hemspringande och bräkte så ömkeligt på borggården. Då togo de Princessan med Lamhufvudet, som de nu kallade henne, satte henne i en båt och lät den drifva hvart den behagade. Men hennes styfsyster, som dock älskade henne oaktadt modrens elakhet, hoppade med i båten och följde troget sin olyckliga syster. Båten dref nu långt, långt bort och landade slutligen vid en obebodd ö, hvarpå blott fanns ett enda hus, der en mängd Troll-packor samlades på en viss dag. Dessa hade också förtrollat en ung Konung, så att han sedan många år låg »borttagen» till hela sin kropp. Bland öfriga troll-följet var ock den trollkärringen som hade trollat lamhufvudet på den olyckliga Princessan. Kärringarne der voro nu samlade för att sjunga trollsånger, dansa och trolla. Emellertid lågo begge prinsessorna under ett träd i skogen; då sade den ena Princessan — som också kunde något trolla — till systern med lamhufvudet: »Nu i natt går jag in i Troll-kärringarnas hus, der jag skall göra mig osynlig, söka utforska deras trollfunder och kanske också frälsa dig.» När hon nu kom in i troll-kärringarnas sal, der de sj öngo sina hemliga trollsånger och dansade oupphörligen, såg hon först ett litet barn, det de på något sätt skulle förhexa, vidare en underlig fogel sittande i en bur och derjemte ett smörjelsehorn, som låg vid dörren. Troll-kärringen sade då: »Barnet skriker och foglen qvittrar — det betyder något!» »Ja», sade en af troll-kärringarne, »om den fogeln vore i Konungens land, så vore Konungen frälst, om man stekte en stek af fogeln och kokte en soppa på honom; ja, bara man bure steken och soppan ett hvarf kring hans säng, skulle han kunna röra sin hand, vid det andra hvarfvet skulle han förmå röra sitt hufvud, och vid tredje hvarfvet skulle den sjuka unga Konungen kunna stiga opp och vara frisk!» »Och om smörjelse-hornet», sade en annan, »vore i Princessans land, så skulle man kunna skära af henne lam-hufvudet och med den smörjelsen göra henne helbrägda igen!» När Princessan hörde detta, smög hon sig ut, så osynlig som hon var, med smörjelse-hornet, gick bort till systern under trädet, skar af henne sofvande lamhufvudet, påströk trollsmörjelsen, och återgaf henne således hennes förra sköna utseende: denna blef då ofantligt glad och tackade Systern. Andra natten när den sköna systern åter somnat, gick den fula Princessan åter till troll-huset osynlig, tog buren och fogeln, stekte den, lade den på ett silfver fat; sedan väckte hon den sköna Systern, begge stego i en båt, och landade derefter i den förgjorde Konungens land. Då bådo de att få återskaffa Konungen hans helsa: det de ock fingo. Den ena Princessan bar steken på silfverfatet, den andra soppan i en silfverskål: när de nu gått ett slag kring den sjuke Konungens säng, rörde han redan sin hand, vid det andra slaget rörde han sitt hufvud, och vid det tredje slaget, kunde han röra alla sina lemmar förutan de gamla plågorna; och sedan han ätit steken och soppan, vardt han alldeles frisk. Nu blef det en stor glädje i slottet: Konungen gifte sig med den fula, men ädla Princessan, som frälst hans lif; och den sköna Princessan, som haft lamhufvudet, fick en annan vacker Prins vid hofvet. Till bröllopet inbjödos nu Princessornas mor och alla trollfruarna; men i stället för nöjet på det Kongliga dubbel-bröllopet, fingo de dom att alla [skulle] aflifvas. Men Konungen och Princessorna lefde glada och lyckliga i många år. - Slut. Anna Maja Holstein.
