Transkriberad uppteckning

Det var en gång en konung, som miste sin kära Drottning, moder till sju söner och en dotter. Konungen sörjde grufligt; men han måste dock slutligen gifta om sig, och utan att veta det, fick han i den nya Drottningen en led Trollkärring. Hon förmådde snart allt i slottet och öfver Konungen, och var elak emot sina styfbarn. Snart förtrollade hon de sju Prinsarna till sju Svanor och dref dem från slottet; men styfdottern behöll hon hos sig, men var ständigt elak emot henne. Den lilla vackra Princessan sörjde nu och gret hvar dag, och tänkte i sitt elände blott på sina arma förvandlade Bröder. Men slutligen blef hon så hjertängslig, att hon ej längre kunde härja sig på slottet, utan förklädde sig, flydde derfrån, och gaf sig ut att uppsöka sina Bröder, de sju Svanorna. Nu gick hon bort en ofantligt lång, lång väg, tills hon kom till en stor mörk skog, der hon påträffade en2 gammal, gammal gubbe med långt hvitt skägg. Princessan blef då i början grufligt rädd, men frågade honom dock om han visste något af hennes arma förvandlade Bröder. Gubben svarade henne torrt: »Baka Du en bulla af dina tårar, och gå dit bullan trillar!» Princessan tackade för rådet, gjorde som han sagt och sade: »Bulla min, trill, trill!» och bullan trillade tills hon stadnade vid en stor rishög bland stora klippor. Princessan lyftade då med sina små händer undan riset, och fann då bland stenarna en lucka, den hon öppnade, gick ner och fann en förstuga, der hon fann sju skinpelsar hängandes. Hon gick så in i rummet och der stodo sju krukor med gröt på bordet; men ingen menniska såg hon till. Princessan trodde dock nu att hennes sju bröder bodde der, strök sin ring af fingret och lade den i den minsta gröt-krukan. Straxt [blef] det utanför ett förfärligt sus och brus, dån och skrik, liksom af ofantligt stora foglar. Den lilla Princessan visste alldrig hvad detta skulle betyda; men kröp i ångsten in under sängen och gömde sig. Det var nu verkligen de sju hennes bröder, Prinsarne, som kommo flygande hem i svane-hamn. De togo pelsarne på sig, kommo in i det inre rum, och voro då menniskor igen. De satte sig nu straxt att äta; då den yngste Prinsen fann i sin kruka ringen, hvilken han genast igenkände för att vara deras lilla systers. Alla Bröderna började då sorgsne sitta och tala om deras Faders slott, deras glada barndom och deras oskyldiga Systern, som ännu var i den elaka styfmoderns våld, och de önskade under tårar att de engång i verlden skulle få återse henne. Då kröp Princessan fram från sitt gömställe, och det blef en obeskriflig glädje af bland de olyckliga Syskonen: hon omtalade nu sina lidanden och äfventyr, och de berättade att de hela dagarna måste flyga kring verlden i svanehamn, men att de efter hemkomsten i hyddan åter blefvo menniskor tills nästa morgon då de åter, drifna af en trollmakt, måste ut. Systern frågade dem då gråtande om hon ej kunde göra något för att lösa dem från förtrollningen. »Ja, det är väl knapt möjligt», sade de: »ty då skulle du virka åt oss alla hela klädningar efter kroppens skapnad och derunder aldrig tala!» Princessan [blef] då ofantligt glad att det ej vore något värre och sade att hon gerna ville göra det — och så gjorde hon ock. Hon förblef hos bröderna, städade deras rum, lagade deras mat, och virkade alltjemt mellanåt på deras klädningar, och talade alldrig ett ord; och så gick det en lång tid. — Men en dag for der en ung Konung förbi: han merkte den hemlighetsfulla luckan vid rishögen bland de hemska klipporna, och befalte sin betjent efterse hvad det kunde vara. Betjenten gick så in, och fann den sköna Princessan sitta der och virka. Men då hon ej besvarade hans frågor, berättade han förhållandet för den unge Konungen, som gick in i hyddan och straxt blef betagen i hennes ovanliga skönhet: men hon var stum, och svarade ej på Konungens artiga och kärleksfulla frågor. Men hon virkade alltjemt. Konungen ville taga henne med sig: hon tecknade väl att hon ville bli qvar; men det hjelpte inte! Konungen förde nu Princessan med sig långt bort till sitt slott, och gifte sig med henne. Men den unge Konungens mor, som var en elak troll-packa, kunde alldrig tåla den unga Drottningen, hvarken för hennes skönhets eller stumhets skull. Men Konungen älskade [henne] dock innerligt för hennes godhets och skönhets skull, oaktadt det hon var och förblef stum. Från att ständigt virka på de sju klädningarna kunde emellertid intet hindra henne. När nu Konungen reste i krig, så var hans Drottning hafvande och födde honom en liten Prins. Men den elaka Svärmodren utbytte barnet mot en hundvalp. När Konungen hemkom och erfor detta, blef han grufligen bedröfvad; men fortfor ändock att troget älska sin arma stumma Drottning. Så hände det ock andra gången när Konungen var borta i krig; men han vände ändå inte sitt hjerta ifrån sin olyckliga Drottning, fast han sörjde mycket. Men när det hände tredje gången under Konungens frånvaro, måste han lyda det uppretade folkets röst, som önskade en thronarfvinge, och modern, som påstod att den unga Drottningen vore en trollpacka —, att sätta henne såsom troll-packa på bålet. Konungen vred sin[a] händer och kunde ej se deruppå; men den unga Drottningen satt der på bålet lika skön och lugn, och virkade alltjemt på de sju klädningarna, som nu voro nästan färdiga. Men just då bålet skulle påtändas, fick man höra ett besynnerligt sus och skrik i luften. Och nu kommo sju stora snöhvita svanor flygande och slogo ner vid Drottningens bål. Då blef hon glad, och räckte dem hvar sin af de sju virkade klädningarna, på hvilka blott ett lillfinger fattades för den yngste Brodren. De sju Svanorna blefvo då genast åter sju sköna och välskapade Prinsar, utom det att det vänstra lillfingret fattades för den yngste Prinsen. Den unga Drottningen kunde nu åter tala och berätta sina lidanden och att svärmodren bortbytt hennes barn. Konungen blef då först obeskrifligt glad öfver sin gemåls och de sju Prinsarnas rädd [ning], men sedan också så förgrymmad på den trollska Enkedrottningen, att han lät sätta henne i spike-tunnan in, sedan hon först måst' skaffa reda på de undandolda kunga-barnen. — Slut. Lovisa Säve.