Transkriberad uppteckning
Det var en gång en fattig Gumma, som hade en son vid namn Pelle. Men som hon var alltför fattig att kunna föda honom hemma, så måste han ge sig ut och söka sig tjenst. Han vandrade då långa vägar genom skogar och ödemarker, tills han slutligen fick se ett stort grannt slott för hvilket var en hög grann port med en guldnyckel uti. Som Pelle var alldeles uthungrad och trött, gick han in genom porten och kom in på en borggård, och gick så in i en mindre byggning; men då han icke såg någon menniska der, torde[s] han ej vara der längre, utan gick så in i slottet och bultade på en dörr. Men ehuru ingen öppnade gick han in i ett grant rum med fyra dörrar. Han bultade nu åter på en annan dörr; då svarade en grof röst: »Kom in!» Och Pelle inträdde, men icke heller der fanns någon; men till det tredje rummet, allt grannare, satt en gammal Gubbe. Denne frågade Pelle hvad han ville der; och Pelle svarade, att söka sig tjenst. »Det kan du få hos mig», sade Gubben: och han underrättade nu Pelle, att han här i slottet skulle få allt hvad han behöfde med mat och dricka, bara han troget uträttade sina sysslor, som blott bestod i att han var dag skötte Gubbens stod och åsna i slotts-stallet. Stodet skulle han ge bart hö och hafra samt många gånger om dagen slå det förfärligt med ett »jern-gissel», men åsnan skulle han alldrig slå, utan blott gifva honom halm och vatten. Detta gjorde Pelle väl ondt; men han lydde dock Gubbens hårda befallning, och allt gick sålunda bra ett rundt år — men någon menniska såg han aldrig af i slottet. — När året nu var om, sade Gubben en dag till Pelle: »Har du nu väl skött mitt stod, så gissla det nu ännu engång rätt dugtigt, led fram det till slottsporten, lägg på det den här guldsadeln, tag med dig en lång jern-kedja, bind fast det här guldskrinet bakom om sadeln och tag hit med dig jern-gisslet; ty jag skall rida bort på två, tre dagar. Du får nu först gå kring i alla slotts-rummen och våningarna, och här har du nyckel-knippan med nycklarne till alla rummen; men ett rum får du alldrig gå in i, för då blir du olycklig!» Pelle ledde nu fram hästen och gjorde som Gubben befallt: Gubben steg då grannklädd och med guldperuk på sig och med jerngisslet i handen på stodet, som alldrig förut varit så trefligt, modigt och blankt — rätt som det kunde varit »silfverskammereradt» — och red så sin väg. Prinsen gick nu ensam kring i rummen; men kunde ej länge hålla sig att icke besöka den förbjudna kammaren. Bara han satte nyckeln i dörr'n, flög den opp! en stor kittel stod der och kokte; men med detsamma flög en guldhane ut och straxt blef nyckeln svart. Pelle blef då förskräckt, sprang ut och slog dörren till efter sig, och blef nu grufligt ängslig öfver sin förseelse. Han hade nu äfven glömt ge åsnan hela dagen, och skyndade sig nu i ångesten ned i stallet och gaf åsnan vatten och halm, och beklagade det arma djuret, så sorgsen han sjelf var. Åsnan började då tala och sade: »Jag är en förgjord Prins, vet allt hvad du är ledsen öfver och skall allt hjelpa dig. Gubben här i slottet är en Troll-karl, som nu ridit till den Onde i »Blå-häll» med stodet opp för troll-berget medelst jernkedjan som han kastat öfver berget. Han kommer åter om tre dagar, och då bli vi olyckliga för det du varit i kammaren och släppt ut guldhanen. Men jag vet råd: tag hit nyckeln, så skall jag slicka den ren igen, så att Gubben intet må merka och att du sett trollkitteln derinne hvaruti han kokar mennisko-kroppar. När han kommer hem, så neka bara för allt; ge mig något hö ibland, och stodet något halm och slå mig stundom dugtigt med jerngisslet och stodet något mindre, så blir jag starkare och stodet maktlösare, så att det ej nästa år orkar opp med Gubben för trollberget i jern-kedjan.» Gubben kom hem om2 3 dagar, var storligen nöjd med sin ridt, för stodet hade alldrig varit så välskött och raskt förr; men, då han luktade på nyckel-knippan merkte han dock till sitt missnöje att Pelle ej fullt hade lydt honom utan åtminstone haft nyckeln i nyckelhålet: men vidare merkte han ej. Pelle fortfor i sin tjenst samma så nästa år: men fodrade nu åsnan bättre, gisslade honom ibland, och stodet något mindre. När nu Gubben på samma sätt andra årsdag åter reste till blåhäll, kunde stodet med möda komma opp för berget, och Gubben var derför sträng mot Pelle och missnöjd när han kom hem. Gubben förmanade nu Pelle att han skulle sköta stodet bättre detta året och framför allt gissla det mera och ofta; men åsnan rådde Pelle tvertom, det han ock åtlydde. Och åsnan sade: »När nu Gubben tredje året skall till Blå-häll, skall du dagen innan Gubben skall resa lägga guldsadeln på mig och taga alla sakerna med dig: guldskrinet med guldperuken i, jernkedjan och framför allt jerngisslet.» När då Gubben dagen derpå skulle afresa, så skulle Pelle ha2 åsnan färdig om morgonen utanför bakporten; och när Gubben nu skulle opp för berget så vore stodet för maktlöst och jerngisslet fattades för honom, då skulle han ej komma opp för berget, utan alla små-djeflarna skulle upphinna honom och rifva honom ihjäl. Nå, Gubben saknade nu om morgonen alla sina saker; men han skulle i alla fall åstad på bestämd timme till sin herre i berget, och det gick nu som åsnan hade sagt, Gubben kom ej opp för berget, utan blef ihjäl rifven. Då gaf sig Pelle af på åsnan och tog alla Gubbens skatter med sig: för hvart slag af jerngisslet, tog åsnan fjerdingsväg långa språng, kastade jern-kedjan på berget och kom lyckligt opp i länkarne ifrån allt djefvulskap der nere och [de] voro så räddade. Nu sade Åsnan till Pelle: »Gå nu fram till slottet här, lemna mig med alla dina saker hos skogvaktaren i slottshagen, och anmäl dig till trädgårdspojke under namn af Dum-Pelle: du får ej tvätta dig, kamma dig eller ligga under tak på tre år; hvar qväll går du och talar med mig och ger mig det du af pengar kan få dig och lägger i guldskrinet.» Och så gick det: [han] blef antagen till trädgårdspojke, var flitig och lydig, men var ett spektakel för allt slotts-folket utom för den yngsta Princessan, som talte väl med honom ibland i slotts-köket och kastade en och annan dukat till honom i trädgården. Men en morgon såg Princessan från fönstret huru Pelle satt och kammade sin guldperuk, då hon kom på andra tankar, och gaf honom vid tillfälle honom en guldring med sitt namn i. Emellertid blef det krig: alla reste ut jemte Konungen, och Pelle fick äfven lof att följa efter på en gammal hvit skinkmärr. Men han skyndade sig hemligen till åsnan, som skapade sig om till en grann häst; Pelle omklädde sig i Troll-Gubbens granna kläder, tog jerngisslet — besegrade fienderna, och red med Konungen hem och det blef stort kalas och Konungen vid bordet sade, att den tappre okände Riddaren kunde få välja af hans döttrar. Men han (Pelle) betackade sig för den äldsta Princessan, äfven som för den andra, men för den yngsta uppvisade han ringen med hennes namn uti och fick så henne till gemål. Sedan, när han gick ner brudgumsklädd i stallet till åsnan, var denne redan omskapad till en Prins igen: nu vore de begge genom Pelles lydaktighet frälsta, och den omskapade Prinsen, som varit skapad till åsna af Troll-Gubben derföre att han gått in i troll-kammaren, fick nu den äldsta Princessan till gemål. — Och Pelle blef sedan konung efter sin svärfar. — Slut. B. Timgren f. 1788 vid Eimunds i Roma.