Transkriberad uppteckning

Här nedan följande trenne sann-sagor må anföras till ett bevis på att folk-anden ännu lefver i sina gamla känslor och föreställningar, i sägnen, visan och folk-sagan; ömsom varnande i svåra tider, ömsom gillande goda handlingar, och åter tuktande och i folkets minne för evigt brännmärkan [de] orättfärdigheten och lasten: derigenom folket allt visar sin verkeliga oskuld och fromma enfald: Då de svåra nöd-åren 1845 och 46 hemsökte Gotland, der folket då, från sitt vanliga öfverflöd, på sina ställen fick gripa till bark, gräs och hasselknopp, och de förmögnare till och med måste blanda kornmjöl i sitt råg-bröd — något alldeles oerhördt här på Landet, och det tiggare eljest ej väl förmått sig att äta —, och då verkligen en och annan menniska svalt i hjäl —; fick man plötsligt höra berättas följande folksägen: Då en piga i en Prästegård engång gick ner i källaren för att tappa dricka, blef hon alldeles genomskrämd af åsynen af tre små nakna barn, som tigande och ynkliga suto jemte hvarandra der nere i den kalla och mörka källaren. Pigan släpte allt, och störtade blek och liflös opp och berättade denna hemska syn för prästmor; men hon tordes ej gå ned i källaren och se åt hvad det kunde vara, utan bad sin man, Pastorn, gå ned och utforska det. Presten i Alfva, Gothem eller någon annan församling man vet numera redan inte hvar det var — gick då ned i sin källare, och fick verkligen se de små barnen sitta der ynkligt nakna, och han blef mycket förskräckt af denna syn; men slutligen tog han mod till sig och frågade dem hvad detta järtecknet skulle betyda: men de svarade honom intet. Då gick Prästen ännu häpnare opp igen, tog kappa och krage på sig och gick så åter ned med sin klockare i källaren, der de tre små nakna barnen alltjemt och ännu suto, och frågade dem i den korsfästes dyra namn hvad synd folket hade begått och hvad denna ynkeliga syn skulle betyda. Då svarade de: »Tre lika hårda missväxt år skola ännu följa; men vi är' komna till en varning för folkets stora synder!» — och dermed så försvunno de. Det första året skulle bli ondt, det andra värre, och det tredje året skulle det bli Pest. J. Wallin.