Transkriberad uppteckning

En Finne, som var här och kunde trullas, hade lofvat Gotländningarne att han skulle skaffa dem af med alla ormar, bara de kunde försäkra honom om att ej Hvit-Ormen funnes här, ty då var ock Lind-Ormen här, och denne sednare fruktade han som döden. Bönderna sade att ej Hvit-Ormen fans här; hvarpå Finnen tände eld på en ofantlig stor rishög i skogen, klef opp i ett högt träd i närheten, och mante fram alla ormar, som genast kommo rinnandes från alla håll och kröpo in i brasan lefvande. Men slutligen kom till Finnens fasa Hvit-ormen, och kröp också han in i elden; då ropade Finnen till Bönderna, som stodo ett stycke derifrån: »Sel der kom ju Hvit-Ormen — det kunde I ha' sagt mig förr! — nu är det förbi med mitt lif, för nu kommer snart Lindormen efter.» — Och Lind-ormen, tjock och stor som en såge-stock, kom ock snart, slog med stjerten karlen ner ur trädet och häfde honom med detsamma in i elden, dit han ock sjelf slutligen kröp in och brann opp med det öfriga ormarna. J. Wallin.