Transkriberad uppteckning
En Bonde i Helvig, som hade trenne söner, var, åtföljd af desse, med sin hund på jagt i skogen. Sönerna sågo då något glindra i en »stenkalm». Han kallade då hunden till sig och skickade genast sönerna hem efter hackor och spadar. — När de då snart under sträng tystnad och med största ifver gräfde efter skatten, hörde man plötsligt en stor karret köra in på Bondens gård, men alla tego och gräfde; men om en stund hörde de hunden drifva för full hals. Bonden ville dock ej förlora skatten genom att yttra ett ord, utan blott genom att »myssla» (hvissla) kalla jagt-hunden tillbaka ur j agten, ty han såg redan guldpengarna ligga uppstaplade i gropen; men, med det samma, sjönk skatten för evigt ner i djupet. Carl Sundahl.
