Transkriberad uppteckning

En dag råkade F:n R:n i skogen. R:n sade: »god dag min Syster! — F:n: tack, min bror! — Och nu satte de sig att språka om deras ömses:a husbekymer o. h:d de skulle få mat t. sina ungar. Och R:n sade: »byar har du dina ungar?» F:n: »dem har jag der o. der under ett träd.» Nå; und, det F: n skulle söka sig föda t. sig o. de sina, smög sig R:n dit o. bet ihjäl ungarne o. släpade dem t. sin kula. Dagen derpå möttes de igen, o. då suckade F:n: »du Bror, du åt opp mina ungar, du» — R:n: nej, sad' R:n. — Fågeln flög sed. till en Bonde, s. stod på ladan o. sade: »vill du ha en lefv. Räf, skall jag skaffa dig h:m, lät bara hus-dörren stå öppen och slå d. t. om R:n, om jag får en 1/2 lop korn. Dagen derpå råktes F:n och R:n: »Goddag, min Bror!» sad' F:n: »du har minsann ingen nöd eft. föda: här straxt bor en rik Bonde s. h. så m:ga gäss o. dörren står öppen — — Om natten gick R:n dit o. blef fångad (o. flådd lefvande). Men när F:n fodrade sin betalning, sade B:n, att R:n var så arg, bets o. svår att fånga att skinet ej vore värdt så mk:t korn. Fågeln blef förargad o. flög sin väg. När bonden då plöjde, satte sig fågeln på den ene oxens rygg pikkte o. ropade: »det skall hål på, det sk. — —! Bonden tog en sten att drifva hene bort; m. slog ihj. sin oxe — så ock 2:dra oxen. Hemkomen skulle han tappa öl att skölja ned f.argelsen; då satt F:n på kärlet. B:s hustru hemtade släggan — — slog sönder öltunan. När han skulle äta, hade F:n satt sig i smör-kanan o. smort sig full m smör. B:n tog F:n att slå h:m ihjäl; men han skulle först slicka smöret af h: m: då kröp fågeln ner i B:s mage, hvaraf den snåle B:n dog ihjäl sig. A. Romdahl, 9/1 56.