Transkriberad uppteckning

Tva mann varo a nat ej a ag-bod. Hä ajne sat bej gräuva' pa a kränka u hvejlde sig, män hä are lag pa lavan u svaf. Kumm så ann stäur gajtbuck dar inn, ställde sig mäd sitt langa skägg bej grävva u värmde sig. Dän fyrste karlen keika' pa bucken a stund u smäckti så ei avvunen pa hanum an hop hajt hyr (eldmörja), da odjaure' bära flytta' sig lejte u ställdi sig ej douri. Da blajv karlen ret aumbr, tok an ildsbrand ör spejsen u hjägg spitalen darmäd yvar nasar fyri att flåjga hanum burt: u försvanst gärdi han u. Men um mårgonen når fiskrenar haddi rajn-syva u stejge' upp, sago dajr an hapelig söjn: gajta-bucken hängdi dar ej noti pa väggi ej ag-bodi! u ingen av dajm tråista' kuma bei noti. Når karlenar sina (sedan) pa dagen varo äute pa sjoen att se at um (vitja) sejna fiska-domt, uppvaxti hä itt förgräueligt ovädur af nård-aust mäd oröjkelig stårmb, hauga gravsjoar, ljaun u hä aina torn-skute' pa hä ara, så att fålken navva aj kundi kuma til lands mäd lejve'. (XII: 12.) Mats L:n Hangre, f. 1798. Koncept till V: 125 i R 625: II, S. 12 (1873). (Skrifvet på Fårömålet.) Två man i Agbod — — en satt vid spisen, den andre låg på laven o. hvilade — — kom en stor Betbock värmde sig — — kasta aska på höö — — gick, ställde sig åter i dörren — — eldsbrand, flydde — om morg:n, när de vaknade t. fiske, hängde G.bocken i notet uti boden. Tordes ej röra noten. Sen på dagen ryslig storm, kunde knapt berga lifvet.