Transkriberad uppteckning

En Adelsman hade en enda son, som alldrig fick komma ut, ty det var så hårdt straff om en karl våldtog en flicka. Ändtligen fick dock komma ut, skulle rida till staden genom en skog, der han mötte en vacker fröken, sprang genast af hästen och våldtog henne. Dömd att mista lifvet om han ej kunde besvara 3 frågor — — —??? Talade om saken för sin far, Adelsmannen, och sade att han dagen derpå skulle mista lifvet. Då han red för att dö, mötte han på skogen en »skaiv u vaiv» käring, som kom »skinkandes och linkandes», som fatta tag i betslet och sade: »Vill du äkta mi' — Så vill jag hjelpa dig!» — Men han svarade: »Då må jag lika så gerna döden dö!» »Jag är allt så god — som den, du våldtog i går!» Då lofvade han ta' henne. Men han red en annan väg tillbaka. Men äfven der mötte han samma stygga kärring, som tog hon hästen i betslet, ledde Herrn med sig, släppte hästen in i sin lilla krubba och tog Herrn med sig in i sin lilla »hytta», i all fattigdom. De gingo begge till sängs på halm i en lafve och sade: om han vaknade förr än hon, skulle han ej ta' illa vid sig. Han vaknade först, såg allt rikt och furstligt omkring, steg upp besåg allt och lade sig igen till den (nu förvandlade) sköna princessan. Slutligen vaknade ock hon och frågade om han ej fann sig nöjd med hvad han fått? — De lefde lyckliga en liten tid, reste sedan till fadren, Adelsmannen, och fingo slutligen all egendom på begge hållen. Cath. Bod. Östman.