Transkriberad uppteckning

Det var en gång ett fattigt folk, som hade sju söner, af hvilka den yngste var så ofantligt liten att han derföre kallades Tumme-liten. — — Första gången hade Tumme-liten ärter att komma hem igen. Samma dag hade föräldrarne fått 7 Riksdaler och ångrade att de fört alla barnen bort i skogen. Tumme-liten ropade: »Vi äro här!» Andra gången hade Tumme-liten »lummarna» fulla med bröd: »smyllade» bitar sönder på vägen; men fåglarna hade ätit upp smulorna — — De gingo vilse i den stora skogen, der det var mörkt och kallt. Tumme-liten kröp upp i ett träd — — fick se ett lyse — — kommo till en kärring — — Mannen, menniskoätare, var borta. »Här luktar fålka-kyt!» — — Låt dem vara tills i morgon!» sade kärringen. Han lade sig att sofva — — Hans sju döttrar sofvo med guldkronor. Tumme-liten och hans sex bröder lågo med mössor på sig i sängen: han bytte ut kronorna mot mössorna. Trollet gick upp om natten, kände på Tumme-litens hufvud och dödade alla sina döttrar. Om morgonen voro de sju gossarna borta. Trollet tog sina sju-mila-stöflor på och for efter dem, och kom till ett berg, der de sju krupit in. Trollet lade sig att sofva på berget; då tog Tumme-liten hans stöflor och for undan med sina bröder. Trollet kunde ej hinna dem; och de kommo lyckligen hem. J. Kalström.