Transkriberad uppteckning
Det var en gång tre studenter, som, mot vilkor att få fritt njuta af detta lifvets goda, gåfvo sig till den Onde; dock så att han först hvart sjunde år skulle få ta' en af dem. För att narra sig fria från fan, togo de en liten oskyldig Gossen, den de satte in i ett mörkt rum, gåfvo honom allt det bästa att äta, men förbjödo honom att nånsin skära naglarna eller tvätta sig ren. Hvarje morgon skulle han dertill svärja; men det gjorde han icke, utan sade i stället alltid: »Tvi vare fanen och ära vare Gud!» En tid derefter kom fan till gossen och sade att han skulle vända om sin morgonbön; men då läste gossen i stället: »Fanen vare tvi och Gud vare ära!» När de sju åren voro förbi, hade fan ej någon makt med Gossen, utan han blef då fri; men under tiden hade han samlat sig en påse silfverpengar. Den tog han då på ryggen och gaf sig i väg. När han kommit till en stort grannt hus, satte han sig på trappan att räkna sina pengar. Husegaren såg detta, bad honom stiga in med sin penningepåse och fick de höra hans underliga öde. Nå, nu ville Herren hafva gossen till måg, så svart han var och så långa naglar han än hade; hvarför han bad sin äldsta dotter komma in och se den nye friaren. Men hon sprang genast på dörr och ville ej alls ha' honom till man; så var det också med den andra dottern. Men, när den tredje systern blef tillfrågad, vätte hon på sitt finger och tvättade dermed Gossens ansigte; och då hon såg att han under lort-skorpan var hvit och hygglig, — sade hon ja! J. Kalström, f. vid Kallbjerga på Fårö.
