Transkriberad uppteckning
Det var en gång en Herre, som tog sig dräng på det vilkor att han ej skulle få någon mat, utan endast litet pengar när han skulle gå sin väg; men den som först blefve ond af dem begge, på honom skulle öronen afskäras. Första dagen befallde Herren drängen gå på ladan och tröska. På eftermiddagen kom Herren att se på arbetet, då var drängen ond för det han ej fått någon mat. »Du vet din dom», sad Herren, »om du blir ond!» »Ja», sade drängen, »den är väl att jag skall ha' mat!» Nå, Herren skar öronen af honom och låt honom gå sin väg. - Herren fick nerefter en annan dräng, och det gick på samma sätt. Den tredje drängen, han fick, antogs på samma vilkor och blef anvisad samma arbete; men han tog säden, han tröskat och köpte sig mat för hos en gumma — och var icke alls ond då Herren kom att se på arbetet och undrade hvad säden tagit vägen. Då drängen nu ärligt sade hvad han gjort att bärga lifvet, höll Herren på att bli ond, men drängen sade: »Bli ej ond Herre, för då vet I Er dom!» Andra dagen blef han befalld att ensam köra i skogen med 12 par oxar: han körde bara den ena paret och de andra gingo efter. Så körde han ved för något fattigt folk och förtjente sig middag. Om qvällen först lassade han ett lass och körde hem. Då frågade Herren hvar han varit hela dagen: drängen sade ärligt hvad han gjort. Herren höll då åter på att bli ond, men han tordes ej. Då frågade honom drängen hvart han skulle göra af oxarna. Då svarade Herren halft vresigt: »Du skall väl spänna ur dem, vet jag! och der den första går in, må de gå allesamman!!» »Skall ske!» svarade drängen då Herren med det samma gick sin väg. Nu gick den förste oxen in i ett svin-hus; men som det var allt för trångt, stadnade alla de andra utanför. Då tog Drängen en yxa, slog ihjäl alla elfva oxarna och kastade alla styckena in till den tolfte. Om morgonen, när Herren fick [se] detta spektaklet, blef han inom sig grufligt ond; men drängen hade ju gjort efter befallning, och, fruktande för sina öron, sade han blott till Drängen att det var bäst att de skiljdes åt. Då begärde drängen 4,000 Riksdaler i lön. — Ja, han fick det då och gick sin väg. J. Kalström.
