Transkriberad uppteckning

And. Lautin var sjöman, som farit vida och var dertill en utmärkt säker skytt: allt lefvande, som kom för kornet, så blef det liggande. — Engång på ett räfskall på Fårö, togo de, såsom han trodde med orätt, två räfskinn ifrån honom, till »rof-fäula-kassa»; men han lofvade dem, att de skulle få skalla! Dermed gick han sin väg hem. Men skallet fortsattes, det fortgick utan uppehåll i aderton dygn och folket såg hvar dag räf; men det besynnerliga var att inga får betos. Ändtligen sågo skallfolket »granngifligen» räfven före sig i skallet, och då skulle han ej komma undan; men då förvandlades han till ett nystan »att se», som trillade för dem. Då slöto fåröboarne upp att skalla vidare det året! — Dessa konster hade A. Lautin fått lära af en finne i Stockholm. L. O:n Kallbjärga.