Transkriberad uppteckning

Danska kungen kom till Sverige och helsade på Svenska Konungen. Han hade med sig en stor stark Dansk, och med honom ville han pröfva Svenskarne. »Ävver kuningen» (vår kung) fick sig då en Dalkarl till Stockholm: Dansken var grann och ståtlig, men Dalkarlen hade »seima' skinn-byxur», knutna under knäet, rock, bara »benen» i trä-»skoar» och »flatan hatt», som han jemt hade på sig. — När då kämparne togo ihop, föll i början af striden Dala-karlen på knä, då Svenska kungen ropade: »Jag ser, jag förlorar!» Men Dalakarlen sade till sin kung: »Du har sett begynnelsen, men icke slutet!» -- Sedan slog han den Danske mannen i golf så att hjernan rann ut. L. O. K. Då svenska kungen en gång hotade Ryssland med krig, sände rysske kungen till honom en tunna linfrö, bad honom besinna sig och sade att han först borde räkna huru många frön den innehöll; och lika många soldater kunde han sätta upp mot honom. Då sände den svenska kungen såsom gengåfva till sin ryske granne en kappe snarf-pipar (stark peppar) och bad honom ej blott räkna pepparkornen, men också smaka på dem! — Och det blef intet krig af den gången. Koncept till III: 306 i R 625: 5, s. 7 (1854). Danske Kungen kom till Sverge, ville pröfva Svenskarna ; fick en Dalkarl till Stockh. — — Dansken var grann, Dalkarlen m. seima skin-byxa o. rock, knebyxor, bara benen i träd-skor o. flat hatt, som han hade på sig. I början föll Dk:n på knän, då Sv:a Kungen ropade: »jag ser jag förlorar! Men Dk:n sade till sin kung: »Du har sett begynnelsen men icke slutet! — Sedan slog han Dansken i golf så hjernan rann ur.