Transkriberad uppteckning
En Svensk kapare låg och kryssade öster om Fårö. Då fick han i sigte trenne stora Ryska linieskepp, och då blef den lille Svenske kaparen rädd, och drog sig in under Fårö-landet i Kyrkviken, och satte der sitt fartyg på land, och skyndade med folket derifrån. Ryssarne seglade då allt närmare, och lade sig alla tre till ankars på Hammarsgrund, och afsände en barkass full med Ryss för att taga eller åtminstone plundra den Svenske landsatte kaparen. Emellertid låg Styckjunkare Stubb på Kyrk-klinten med Fårö-allmogen, den han var beordrad att anföra och försvara under krigstiden; och hade der en kanon, med hvilken han skulle skydda den Svenske kapare[n] mot Ryssarne. Och Stubben lyckades att skjuta ett ben af en Ryss som höll på att kapa tacklet på kaparen. Då aflägsnade sig den Ryske barkassen ur Kyrkviken, och ville jemte en annan insegla eller inro i Fårösund; men då var Stubben redan med folket och sin kanon vid Fåröns sydligaste udde, som sedan kallades Ryss-näs eller Ryssa-huken, och skjöt för att förskräcka fienden; men det hjelpte ej. Men då Stubben såg att en Ryss gick fram i fören på den första barkassen och pekade åt Styrmannen huru han skulle styra in i Sundet, svor han till: »Nå, så skall ock djefvulen annamma dig!» Ock dermed small kanonen, och en stump af Ryssen föll ned i vattnet; och då blefvo Ryssarne förskräckta och drogo sig den gången ifrån Fårö. Lars Wärkegårds, på Fårö. [I marg.]: Konstapeln (?) ropte: »Styckjunkaren sigtar för lågt!» Lars Wärkgårds, Fårö.
