Transkriberad uppteckning

I fordna tider kommo Rospiggarne ofta öfver från fasta Landet och fiskade vid »Helgomannen» och äfven på Sandön. Men som Fåröboar' ej ansågo dem ha' rättighet dertill, kommo de ofta i strid om fisket och »kuta»-fänget på dessa ställen. Så råkade engång Wärkes-Gubben som hette Jens med tvenne sina söner på Rospiggarne på Sand-ön. Hvarje part af dem hade sin strandbod; men Wärkes-karlarne, som voro så få, kunde nog veta att de på natten skulle få påhelsning af Rospiggarne. Derför jemkade sig Wärkes-Gubben, som var en stor skytt, med sin bössa upp i ett högt träd i närheten af strandboden, sedan man lagt stockar i »lavarna» och sönerna gömt sig med sina yxor i skogen. — Bäst det var kommo Rospiggar' smygandes: men då redan några af dem gått in i strandboden och gifvit stockarne dråpslaget i »lavarna», fällde Wärkes-Gubben en af dem med sitt skott från trädet, och hans söner rusade fram ur skogen med sina yxor och slogo trenne af Rospiggarne. — När nu Värkeskarlarne sålunda förskräckt dem och »åddo ut» fyra Rospiggar, flydde de öfriga, och dessa främlingar syntes alldrig mera till på Sand-ön. Jens Jak:n Båta. Då Åislar 1837-8 lågo och stulo järn vid Salvo-rain sköt sjöman Johan Skogdahl skarpt, en karl föll och resten flydde. [I marg. står]: En Fårö-bo, som kallades »Hans i Mor» derför att han bodde uti »Sudur-Morunnar» (skogen vid Ava), slog ihjäl 3 »Skär-boan» (folk från Svenska skären). II. Ordstäf, n:o 933; emedan »H. i M.» väl också var skomakare. — Vandr:r i Wermlands Elfdal och Finnskogar af M. Axelson, pag. 111.